Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.341
att at’ alla rättsinnade ingen med rätta skall kunna attribuera
mig någon obornerad ambition, fastän ock alla mina egenhändiga
bref till ständerna 1720 skulle uttydas som alla mina öfriga
menéer, etc. — — Så har det ock alltid varit och skall
beständigt till mitt sista vara min principe, att jag vet att jag är en
Kristen och har ifrån början underkastat mig Guds vilje och
skickelse. Den Högste har äfven visat mig utväg, intet genom
törvett, utan genom detta lyckliga engagement med min
älskelige Konungs höga person. — — Alltså har jag af sunda
förnuftets ljus sett förut och öfverlagt vid mig sjelf huru jag
derigenom har velat förekomma allt ondt och lätta H. M. tunga
regeringsbörda; ty jag har väl vetat att ibland sä vigtiga
partier en ju är och måste finnas beredvillig att blifva ett victime,
när det länder till Fäderneslandets bästa och trogna undersåter
välfärd."
Med afseende som det tyckes, på arfsföljden, da hon alltid
strängt höll på sin rätt till thronen i händelse af gemålens död,
skrifver hon: "Och skulle detta (förmodligen regeringsbördan) vara
drägligare om ej den stora ledsamheten vore att jag, ensam som
Dame i Europa måste heta Regent; hvilket snarare borde vara
honneur för mitt kön att Gud kallat mig dertill. —–Det
må dermed vara hur det vill, så skall jag ej vantera mig af
något, utan hålla mig fast attacherad till min värda gemål och
aldrig skjuta skulden på honom".
Jemför man nu dessa bref med de drag af småaktig
ärelystnad, nyckfullhet, förslagenhet och oöfvervinnerlig envishet, som
historien förvarat af Ulrika Eleonoras karakter; och lägger man
ytterligare härtill några drag ur hennes dagliga lif — såsom t.
ex. det betecknande företaget att i vissa favoritböcker med penna
och bläck oinskrifva eller förbättra bokstafven e öfver allt der
den förekom *) — så framstå sjelfmotsägelserua i hennes
karakter på ett slående sätt: A ena sidan ett passivt uppgifvande af
makten i stort, å den andra ett envist fasthållande af den i
smått; ä ena sidan ett slags sjelfvisk belåtenhet med att ha
"sagt ifrån sig" thronens stora ansvar, å den andra en
öfverdrifven pligtkänsla med afseende på dess små privilegier; å ena
sidan insigten om gemålens svaghet och medvetandet af en egen
större kraft, som borde verka åtminstone medelbart genom honom,
å den andra det pligtskyldiga men i grunden blott skenbara er-
*) På k:gl. biblioteket, der de nämnda böckerna förvaras, kan man ännu fR
skilda dessa alster af beundransvärd men missriktad ihärdighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
