Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.358
Målningen är kanske något bjert färglagd, men
otvifvelaktigt innehåller den en bitande satir öfver det lika vanliga som
egendomliga sättet att fördömma samma egenskap hos qvinnan,
som berömines bos mannen.
Förf:s mest framträdande egenskap är utan tvifvel qvickheten.
l)et visar en älskvärd brist pa sjelfkännedom, då ban derom
yttrar:
»En simpel ordlek! - Na, jag ger pà båten
en lek, hvari jag aldrig hemma var,»
ty just i denna lek är ban afgjordt mästare. Vi kunna ej neka
oss nöjet att bland de många exemplen anföra några bevis
härför. På en framställning af qvinnans rätt att uppträda som
skribent låter förf. sin motstaudare gifva nedanstående svar:
»Hon bör väl heldre mor och maka blifva,
en son är mera värd än en sonett.»
På tal om obilligheten af att lagen beröfvar gift qvinna all
eganderätt, utbrister förf.:
»Det är väl möjligt att i våra dagar,
ej annorlunda än som undantag,
en man handgripligen sin hustru agar
med hugg och lugg, käpp eller knytnäf-slag;
men man må kalla den hvad man behagar,
så år det likafullt en knytnäf s-lag,
som vill att mannen öfver qvinnan råder
som öfver fä och gods och husgeråder.»
Pä tal om fadreus giftomannarätt öfver dottern håller Figge
följande raisonnement:
»Jag kan ju längre fram tids nog besluta
att bortge, som det heter, hennes hand:
om det mig bjudes mot kontant valuta,
om ej, sä — mot en krona utan land.» — —
Och, på vägen till sitt embetsrum om förmiddagen efter tvisten
med sin fru, håller han följande tanke-monolog:
»Nej pressen är det, med sitt fadda pjoller
om mannens öfvermod och qvinnans tvang
och dylikt snack, som åstadkommer koller,
der hjerna är en småsak mot chignon.»
Stundom närmar qvickheten sig till verklig humoristisk
tokrollig-het, som t. ex. då förf. låter Figge i sin husfaderliga förtviflan
sålunda fortsätta sin monolog:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
