- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Trettonde årgången. 1871 /
362

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett hår uti hvars färg ett skimmer lekte,
metalliskt såsom kläd ningen du bar
af sidensars — ej tu tal dock om hvilket
var vackrast, lenast, håret eller silket.»

En uppmärksam granskare skall i dessa rim finna siäl till
atskilliga anmärkningar mot formen, och när man tager i (
traktande den ovanliga lätthet att finna rim och att röra sig i den
bundna stilen, som öfver allt karakteriserar förf., finna vi det
nästan besynnerligt, att han ej sökt undvika diverse små
knaggliga stötestenar. Samma anmärkning kan också göras mot
kompositionen. Vi kunna endast förklara dessa brister såsom
förorsakade af en viss nonchalance, en benägenhet att sätta sig öfver
det formela. Förf. betraktar och behandlar sin dikt såsom ett
causerie, och då han i sista versen lyfter på hatten och säger
farväl ät sin läsare, så har han långt förut talat sig så varm,
att alla konsiderationer för »hvad skall kritiken säga?» som i
början oroade honom, blifvit glömda för den stora saken sjelf.
»Allmänhetens stora ris» behöfver Olof Stig ej frukta. Om hon
ock stundom skulle känna sig litet förnärmad, ja förtretad; så
finner hon sig dock i det hela road och är derför vid godt lynne.
Men sa mycket mer äro Hrr kritici ex professo att frukta, hvilka
vanligen hålla mycket strängt på formfulländningen. Men emedan
Olof ej uppträder med pretention att vara .-kald till yrket, så
torde han undgå den af honom sjelf profeterade domen:

— — —–»Det lyckas sällan

att ändra yrke. Derför syns oss bäst —

om vi få äfventyra en hemställan —

att mästarn går tillbaka till sin läst.

Han tycks Jerusalem och här emellan,

ha snappat upp och i sitt minne fäst

ett ord fransyska, tyska, italienska,

men glömt sitt modersmål och kan ej svenska.»

Det finnes hos denne förf. egenskaper, som man sällan ser
förenade hos en och samma personlighet, och som vanligen, då
de äro så utvecklade som hos Olof Stig, pläga utesluta hvarandra.
Dessa egenskaper äro en djup, varm ja sjudande känsla förenad
med en blixtrande qvickhet och en skarp och klyftig
raisonnnnents-förniåga. På ytan spelar det leende skämtet, men i djupet råder
förtrytelsens och smärtans allvar, såsom månens strålar blixtra
och leka mot det mörka djupets böljor en dyster höstnatt. Förfrs
passionerade stämning griper oss så mycket mera, som han und-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:20:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1871/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free