Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.371
underrättelser om corpsens rörelser m. m. Det enda hon med
säkerhet .visste var, att Pont à Mousson för närvarande var
centralpunkten för de tyska operationerna, och för den skull
skyndade hon dit. Derom skrifver hon:
»I Pont à Mousson syntes vår ställning förtviflad. Att
komma derigenom var, bokstafligen taget, förknippadt med lifs—
fara. Alla hus voro fulla af soldater; hela staden allarmerad;
transporter af sårade från slaget den 16 ankommo i hundra-och
tusental. Innevånarne vägrade att inrymma dem; då gjprdes
processen kort: dörrarne slogos in och de särade inburos i
rummen. Virrvarret var gränslöst; vi visste icke hvart vi skulle
vända oss. Våra vagnar hade kört upp på en ytterst trång
gata och blifvit ställda intill husväggarne för att lemna plats
at kanoner, som i snart sagdt ändlösa rader rasslade gatan
fram. Man slog så general-march; det var prins Fredrik Carls
armé som ryckte ut. Våra forböuder hotade att spänna ur och
lemna oss och vagnar i sticket. Det var äfven midnatt och
blef allt mörkare och mörkare äfven i mitt sinne. Mitt
ansvar var stort, ty åt mig voro sköterskorna anförtrodda; jag
måste sörja för och hålla dem tillsamman. Min tro på Guds
skyddande hand höll dock mitt mod uppe. Imellertid blefvo,
efter truppernas aftåg, gatorna något friare; en underofficer
lyckades uppsöka och förmå våra forbönder att återvända. Nu
först kunde jag också börja tänka på mitt kall att hjelpa. På
gatorna stodo ännu vagnar i mängd, öfverfylda med hjelplösa
sårade, som icke kunde få plats under tak, emedan ’allt var
öfverfullt’ hette det, hvar man frågade. Min blick föll då på
kyrkan; hon var tillsluten, men tom. Jag lät tillkalla presten;
han vägrade öppna; jag lät uppbryta dörrarne, fast förvissad att
jag dermed icke vanhelgade helgedomen, då derigenom ett stort
ruin erhölls, hvarest de olycklige kunde vårdftß. Hela
återstoden af natten användes att anskaffa halm och öfrig användbar
materiel, så att, innan solens uppgång, kyrkfln var förvandlad
till ett rymligt hospital, i hvilket mina Albertinor kunde börja
sitt arbete. Knappt någon användbar plats var ledig, i alla
stolar, på alla gångar, lågo fullt af sårade. Men detta var
endast tak öfver hufvudet; hvarifrån fä föda och förfriskningar?
Vin fanns visserligen i kyrkans källare, men återigen vägrade
pastor att utlemna deraf, emedan det var nattvardsvin. Mot
mitt löfte, att icke lägga några sårade inom högaltaret, erhöll
jag dock ett fat vin, med hvars innehåll jag fick tillfälle att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
