- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Trettonde årgången. 1871 /
376

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.376

lerade förhållanden låter det sig kanske göra, men på
krigsskådeplatsen, der menniskorna äro i mer eller mindre grad
förvildade, icke så. Imellertid hafva vi passerat Rubicon. Jag
har väl blott en ringa här, men jag har pröfvat och funnit att
jag kan lita på densamma, ty mina flickor hafva disciplin,
aktning för sig sjelfva och sitt kall, samt en offervillighet som
riktigt rör mig.»

Fru Simons belägenhet och verksamhet i Dauzy liknade
närmast den i S:t Privat. Äfven här blef hennes svåraste
uppgift att organisera en tillfredsställande förplägning. Innan kort
hade hon dock i detta afseende bragt det ända derhän, att den
hospitalstation, der hon förde befälet, af soldaterna erhöll
öknamnet: »das Fresskommando», hvilket ville säga mycket i en
så utsugen trakt som denna, på den tiden. De medel hon
använde för att kunna väl förpläga sina sjuka voro ofta af
origi-nel beskaffenhet. Mjölk t. ex. fanns ingenstädes att få, enär
Dauzys innevånare hade skickat sina 200 hästar och kor, dels
till aflägsna och otillgängliga skogar, dels öfver belgiska
gränsen, i säkerhet för befarade reqvisitioner, I ändamål att skaffa
korna tillbaka besökte hon stadens maire, och höll till honom
ungefärligen följande tal: »Som ni ser, hafva vi för
lasaretter-nas säkerhet här ingen bevakningskommendering; vi hafva
likväl rätt att dertill reqvirera några hundra man. Gör jag detta
så faller denna kommendering naturligtvis er kommun till last,
enär ni måste föda och inqvartera densamma. Detta torde ni
behaga taga i noga öfvervägande då jag nu, i bådas vårt
intresse och i all vänlighet, föreslår er att vi ömsesidigt räcka
hvarandra en hjelpsam hand. Understödjer ni mig i allt hvad
jag fordrar för lasaretternas behof, så lofvar jag er à min sida,
icke allenast att ifrågavarande bevakningskommendering skall
i tf blifva, utan förbinder mig derjemte att jemväl sörja för
stadens fattiga och sjuka, bland hvilka jag ser att nöden är stor.
Min första fordran är: att stadens bortförda boskap
ofördrüjli-gen återvänder, så att jag kan få mjölk och smör åt mina sjuka.
Det förstås af sig sjelf, att jag förskaffar säkerhet för att intet
af stadens boskap får reqvireras för armén. Äro vi öfverens
härom ?» Mairen antog förslaget, fru Simon begaf sig till
kommendanten i Sedan och återkom med det utlofvade
skyddsbref-vet för boskapen, hvarefter denna senare inom ett par dagar
hade intagit sina vanliga qvarter i Dauzy; och fru Simon fick
mjölk och smör i öfverflöd åt sina sjuka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:20:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1871/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free