- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Trettonde årgången. 1871 /
381

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.181

uppträda hotande i ungefär följande ordalag: Jag går icke
härifrån innan den budbärare, hvilken är under det röda korsets
skydd och i mensklighetens intresse tillitsfullt skickad till
fästningens kommendant, blifvit mig återgifven. Jag inser och
erkänner nu öppet att jag begått en oförsigtighet, ett misstag, i
det jag trott på fransmännens vidtberömda ädelmod i
allmänhet och ridderliga galanteri mot fruntimmer i synnerhet. ’ Jag
har blifvit grymt bedragen, är nu i ert våld och har hört ert
beslut. Men hör nu också hvad jag har att säga: håller ni oss
fångna här, kröker ni ett hår på våra hufvuden, så har
Tyskland i sin makt att utöfva de fruktansvärdaste repressalier.
Jag ber er betänka att 300,000 franska fångar f. n. befinna sig
i tyska fängelser.

»Denna hotelse gjorde sin verkan och hr K. blef mig
återsänd. Dermed var dock den omkring vår vagn sammanrotade
folkmassan ingalunda belåten. Den begynte ånyo än värre skrika
och hota; förmodligen för det den gått miste om skådespelet
att se oss skjutas. Med den flegma vår kusk alltjemt
ådagalagt, hvilken, ehuru retsam, dock måtte imponerat, vände han
i allt lugn och med största försigtighet om sina hästar midt i
trängseln, och körde oss så, under ett hagel af skymford, men
i öfrigt obehindrade, långsamt ut från Montmedy.»

Belägringen af Paris fortgick. I samma mån som
hospi-talerna kring Sedan tömdes desto mera blef det för fru Simon
att göra på etappvägarne mellan Paris och Tyskland, och till
dessa vände hon sig nu. Beledsagad af innevånarnes i Dauzy
tacksamma erkännande af det myckna goda hon der
åstadkommit, for hon med sin vagnkolonn öfver Sedan till Vendresse, en
liten ort på vägen till Reims. »Intåget der var icke
uppmuntrande», skrifver fru Simon. »Innevånarne voro i hög grad
uppretade, emedan ett rykte utbredt sig, att fransoserne
tillkämpat sig en stor seger och att tyskarne voro stadde i full flykt.

»Det här förut förlagda etappkommando hade nyss förut
blifvit indraget, hvilket äfven hade styrkt modet och afvoglieten
hos innevånarne; en i sanning bekymmersam belägenhet för
oss fruntimmer, belt och hållet öfverlemnade i händerna pä
franska bönder. Kolonnens eskort bestod endast af 7 man,
hvilka snarare bragte oss i fara än förmådde lemna oss beskydd.
Långtifrån obekymrad, uppträdde jag dock såsom sådan, och
in-qvarterade mig hos en monsieur Ilannonet, i samma hus der
uyligen konungen af Preussen hade logerat; lät mig der väl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:20:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1871/0387.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free