Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.385
43. Tvänne Systrar.
"Kom till mig, jag är ensam", skref Phcebe Cary till en
vän i våras, då solen lockat fram de första violerna på systerns
graf. *) Ilennes vän kom, och medan de sutto tillsammans i
den vackra salongen, om hvilken systrarna Carys gäster plägade
säga, att den var full af solsken till och med vid gasljus,
berättade Phcebe hur hårdt hon tyckte det var att gå tillbaka till
lifvets vanliga kretsgång utan Alice. "Men jag bjuder till så
godt jag kan", tillade hon modigt, i det en plötslig ljusglans
skimrade igenom hennes tårar; "jag är frisk och stark, och
sysselsättning kan man alltid få. Jag hörde god musik i går och
det gjorde mig godt." Derpå kommo de bada vännerna
öfverens att nagra dagar senare följas åt till en tafvelexposition.
"Lofva mig att du kommer", bad Phcebe; "vi skola njuta af
taflorna och sedan ha en lång, treflig qväll tillsammans." Medan de
talade blef det soliga rummet ännu soligare; något af det gamla
godlynta uttrycket strålade pä Phæbes ansigte och slutligen
hördes hennes gamla friska skratt. "Hvad det låter underligt
i mina öron," sade hon och tillade småleende: "jag hoppas Alice
hörde det!"
Phæbe och hennes vän träffades aldrig mera. Oförutsedda
händelser skiljde dem ät. Under tiden fortfor den ensamma
systern i sitt modiga beslut att "bjuda till att gå tillbaka till
lifvet", söka uppfriskande förströelser och samla omkring sig da
och då några gladlynta vänner, allt under det hon dolde sin
kamp och sin smärta så godt hon förmådde. Frisk och stark
tycktes hon i sanning vara så till kropp som själ. Ilennes
närmaste vänner förespådde henne en lång verksam och gagnande
framtid. Men hon hade redan fullgjort sitt lifsvärf och inom
kort förverkligades hennes vackra dödssäng öfver systern:
Jag vet att jag åter får möta min vän,
Att själar, som här smultit samman i kärlek,
Guds nåd skall för evigt förena igen.
Jag vet, ack jag vet det, min Alice, min syster,
Vår Fader der högt ofvan skyarnes gull,
Som skapat och frälst oss, blott han kan oss skilja.
Och kan det dock ej — för sin kärleks skull!
*) Sc Tidskr. f. Hemmet 4:de huftet 13 ärg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
