- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Trettonde årgången. 1871 /
392

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.392

att blotta det hemliga frätsår, som tär på familjelifvet och
derifrån sprider sitt gift genom hela samhället:
föräldrarayndig-hetens, och i och med det samma den barnsliga kärlekens och
aktningens förslappande. Och hon gör det skonlöst, men dock
med lika öm som djerf hand: ingen hårdhet, intet hån, intet
pjunk, icke heller något högvist moraliserande; de simplaste
fakta, några alldagliga karakterer, hemtade ur det vanliga lifvet
och sjelfva berättande sin enkla saga — det är allt; men det är
också nog för att författarinnan skall nä sitt syfte.

Vår andra historia omtalar huru för många år tillbaka en
vacker andelig säng begynte smyga sig in i de amerikanska
hemmen och skolorna, och från dem spridas snart sagdt kring
hela den kristna verlden. Hvem som skrifvit den omtalades
sällan, ehuru man visste att förf:n var en af de mest lofvande
skalderna för dagen. Den lilla sången stod nästan i alla
sångböcker, det öfriga var likgiltigt; men den som en gång läst eller
sjungit den kunde näppeligen förgäta den.

Ar gingo om. Då berättades i en Bostontidning hurusom
en ung amerikanare på ett spelhus i Kina, under det hans
kamrat, en äldre man, höll på att spela af honom alla hans
pengar, händelsevis börjat gnola på denna sång. Det vildaste
svärjande, drickande o.ch vadslående pågick rundt omkring dem, men
vid första ljudet af den enkla sången studsade den äldre mannen,
upphörde att utdela korten, som ban hade i handen, stirrade ett
ögonblick på den sjungande, kastade derpå kortleken i golfvet
och utbrast:

"Hvar har du lärt den tonen Harry?"

"Hvilken ton?"

’Den du sjöng just nu."

Den unge mannen visste icke af att ban hade sjungit; den
äldre upprepade då de första orden, medan tårar fyllde hans
ögon, och den unge mannen svarade att han lärt sången i en
söndagsskola i Amerika.

"Kom," sade den äldre och steg upp, ’kom Harry! Här är
hvad jag vunnit af dig; gå och använd det för goda ändamål.
Hvad mig beträffar, så skall, så visst som Gud ser mig, detta
vara det sista spel jag spelat och det sista rus jag tagit. Jag
har missledt dig, Harry, och jag är ledsen derför. Gif mig din
hand, min gosse, och lofva mig att du, för gamla Amerikas skull,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:20:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1871/0398.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free