Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
jer sig på samhällets botten, och hon såg sålunda huru laster,
brott och elände fortplantades från slägte till slägte på ett
fasa-väckande och hjertskärande sätt. Hon såg barnen, såg dessa
späda, för hvilka hennes hjerta så ömmade, om hvilka Jesus
sjelf yttrade: »sådana hörer himmelriket till«, uppväxa såsom
skogens vilda djur, så att deras sämsta instinkter, deras
dåligaste anlag utvecklades under det den goda brodden förqväfdes.
Hon såg dem af lastfulla föräldrar inläras onda vanor, ja,
införas på brottets åt allt djupare afgrunder förande väg eller hon
såg dem hemlösa, öfvergifna, snart sagdt fogelfria drifvas dit
af de timliga behofvens oemotståndliga kraf. Och då hon
sedan såg dessa olyckliga, vilseförda, men om sina egna felsteg
knappast medvetna barn om åtta, tio à tolf års ålder föras i
fängelse, för att der ej blott plikta för sina förseelser, men
äfven utsättas för det förderfvande inflytandet af fullvuxna, i det
ondas skola väl bevandrade och ofta nog förhärdade
brottslingar, då hon såg dessa barn, i stället att förbättras af det
ut-ståndna straffet, gång efter annan återfalla i samma fel och efter
hvarje i fängelset genomgången strafftid utträda i samhället
djupare sjunkna i eget och andras omdöme, brännmärkta,
förkastade, och slutligen ej skyende för något brott — o, då greps
hennes ädla, menniskoälskande hjerta af den djupaste smärta
och hon suckade: tinnes då ingen hjelp för de arma? äro de väl
enda skulden till det lif af elände och brott, hvaråt de
hemfalla?
Hur mången af oss har ej med Mary Carpenter utgjutit
dylika suckar, med henne gråtit öfver den mångfald af elände,
som i så olikartade gestalter hemsöker menskligheten? Men hur
mången har som hon frigjort sig från den liknöjdhet, hvilken så
gerna intalar oss, att vi äro alltför vanmäktiga att kraftigt
ingripa i sådana förhållanden som de här antydda, huru djupt
vi än beklaga dem? Mary Carpenter tillhör ej antalet af
dessa passiva naturer, som, tyvärr, alltför vanliga bland vårt
kön, aldrig tro sig hvarken kunna eller böra göra något
till afhjelpande af missförhållanden, för hvilka de dock känna
hjertligt deltagande. Med sin sannt qvinliga mildhet, med sitt
kärleksvarma sinne förenar hon en okuflig energi, hvilken ej
ryggar tillbaka för de svårigheter, som ställa sig i hennes väg
till det utstakade målet.
Under arbetet för sina skyddslingar, som man med full rätt
kan kalla »samhällets olycksbarn», och under sina bemödanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
