Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
veniberdag 1681 pa Lundagård — en händelse soin bildar
uppslaget till den lilla historia, vi här meddela efter några
utdrag ur Monrads sjelfbiografi, som varit införda i Tidskrift för
Skånes fornminnen.
Johan Monrad synes hafva varit en man af ett visst anseende,
bildad och berest, men hvarken rik eller af adelig börd.
Sinaperson-liga företräden skildrar han med ett eget slags naiv sjelfbeundran.
Sä säger han bland annat att Gud gifvit honom en så
fullkomligt skön kropp och ett så utomordentligt förstånd att han,
alltifrån det han börjat tänka, insett att han vore framför
andra begåfvad. "Gud", säger han vidare, "hade inlagt i min sjiil en
sådan kärlek till allt godt och dygdigt samt ett så förnöjsamt
sinne, att jag aldrig fann mig lyckligare än då jag var ensam
med mig sjelf; så att när jag sedan gifvit akt på andra
menniskors natur, väsen och humör så måste jag bekänna att jag i
min själ och mitt väsen bar ofelbara tecken till att vara ett
särkildt predestineradt Guds barn."
Sedan vi härmed presenterat mannen för våra läsare låta
vi honom sjelf berätta sin historia.
"Anders Bille var reist over til Skaane og da der var et
fordeelagtigt Giftermaal i Forslag for ham, hvilket ogsaa blev
omtalt for mig i Kjöbenhavn, skrev jeg ham alle Omstændigheder
til, og han sendte, mig da uophørlig Bud og Breve for al vort
Venskabs Skyld, og begjærede, at jeg endelig vilde gjöre en
Dags Reise til Skaane for at conferere med hain og hans
Moder herom. Ihvorvel jeg da trykkede mig noget for at reise
derover, eftersom jeg selv havde noget at forrette i Kjøbenhavn,
saa seirede dog det Venskab, som Anders Bille og jeg havde
indgaaet, og især den Begjærlighed jeg havde til at see hans
Søster Jomfru Mette Sophie Krabbe, da der gik saa vide Sagn
om hendes Person og Meriter, og al Kjøbenhavn talte om hende
som den extraordinaireste Jomfru man vidste om at sige. Jeg,
som da nys var kommen ind ad Laudet og fra adskjellige
fremmede Hoffer, og sidst fra det franske, og der seet nok af de
Fruentimmer, som pretendere fuldkommen at have Fortrinet for
alle i Verden i esprit og savoir vivre, bekjender, at det
fornemste Fruentimmer i Kjöbenhavn kom mig meget selsom for, saa
jeg havde ingen Pretentioner der, men lod enhver være god for
sig, fandt og ingen, der skulde kunne give mig nogen Fristelse
til at tænke paa at forandre den dessein jeg da havde til aldrig
at gifte mig."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
