Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
4 §. Nu äro i makars bo ej tillgångar, deraf nödtorftigt
uppehälle för dem och för omyndige barn, der sådane finnas,
utgå kan; vill ej eller kan ej mannen genom egen arbetskraft
sig och de sina försörja, äge ej makt stänga hustrun från det
yrke, arbete eller näring, hon kan sig för sådant ändamål
företaga, eller i bedrifvandet deraf henne förhindra.
5 §. Hustru, som med mannens tillstånd eller med den rätt
nyss sagd är, idkar näring eller drifver yrke, eller som för eget
arbete i annans tjenst, eller, såsom lön eller arfvode, åtnjuter
inkomst, den der af mannens yrke eller handtering oberoende är,
äge sjelf bestämma hvad hon deraf till makarnes gemensamma
eller mannens enskilda utgifter afstå vill.
6 §. Förhåller mannen, eller för egen räkning använder
hvad af endera eller begge makarnes arbete i boet inflyter, så
att derigenom hustru för sig eller barnen saknar nödtorftigt
uppehälle, varde han under förmyndareinseende ställd; och njute
hustrun, jemte det underhåll boets ställning medgifver, hvad hon
genom eget arbete förvärfva kan. Tillgriper mannen sedan hvad
hustrun sålunda tillkommer, ansvare han såsom för bodrägt; och
pröfve, der hustrun det yrkar, domaren, om till boskillnad, eller
skilnad till säng och säte emellan makarne, dömas må.
Sedan vi genom dessa utdrag satt våra läsare i tillfälle att
sjelfva bilda sig ett omdöme om den meranämnda uppsatsen i
Hr Nautnanns tidskrift, vilja vi enligt löfte äfven till besvarande
upptaga åtskilliga från annat håll gjorda inkast och förslag hvilka
kommit till vår kännedom. Från dem som intressera sig för
eganderättsfrågan, och specielt från de få jurister hvilka
inlåtit sig på att »knäcka casus» — en hård nöt att bita på vill
det synas — hör man icke så sällan yrkas att det enda, som
med något hopp om framgång kan företagas, är att, medelst
petitioner eller på annat sätt arbeta för att, i samband med den
af sistförflutne riksdag förordade utvidgade rätten till paktum,
uppgörandet af ett sådant förord blef obligatoriskt.
Detta låter väl höra sig och tyckes, vid första påseende,
vara ett godt sätt att på en omväg nå målet. Men detta
obligatoriska kontrakt, som förefaller så enkelt, så länge vi blott
tänka oss samhällets högre klasser, får ett helt annat utseende,
en vida mera djupgående betydelse, då vi ihågkomma att denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
