- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Fjortonde årgången. 1872 /
118

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

118

i och för sina böcker. Såsom vanligen fallet var på den tiden,
fick den unga hustrun ingen kännedom om mannens affärsställning;
hennes hela verksamhet var inskränkt till vården af den inre
ekonomien. Kort efter födelsen af familjens andra barn såe
hon sin man vara djupt nedslagen, och derjemte söka dölja
sin oro för henne. Sedan hon någorlunda återhemtat krafterna,
förmådde hon honom ändtligen att omtala orsaken till sina
bekymmer, och fick då veta, att huset var så djupt nedsänkt
i skulder, att man med det snaraste kunde motse utmätning af
hela lösegendomen. Med ännu svag och darrande hand skref
hon då till några bland de strängaste fordringsegarne, och bad
om några månaders anstånd med betalningen, framställde för dem
husets tillgångar och de medel, som kunde användas till
betäckande af de mest trängande skulderna, och allt detta med den
framgång, att kreditorerna medgåfvo henne det äskade anståndet.

Nu öfvertog den driftiga husmodren sjelf ledningen af husets
ekonomi och det blef genast ett helt annat lif på prestgården.
Allt hvad möjligtvis kunde med någon fördel afyttra.? blef såldt,
inventarier, kreatur, bohag, och den derför influtna summan
användes att betala den mest trängande gälden. Sedan
utarrenderades prestgården på vissa år, men den omtänksamma
prostinnan hade tagit undan tvänne torp, på hvilka hon under
arrendetiden uppfödde kalfvar och ungboskap för att vid arrendetidens
slut kunna utan extra utgift sätta upp prestgården med de
nödvändigaste kreaturen. I hemmet lefdes på det enklaste sätt;
väfstolen var ständigt i gång och bearbetade det hemväxta linet
samt ullen af fåren till varma och varaktiga kläder, och barfota
i blårgarnsskjorta och blårgarnsbyxor och med halmhatt på
hufvudet ströfvade sönerna under sommaren i getherdens sällskap
omkring i utskogen, sedan de undangjort dagens pensum i
gram-raatica latina. I skymningen efter slutadt dagsarbete gick
husmodern vanligen ut i köket, medan drängarna åto sin qvällsvard,
och sittande öfverst på köksbänken invid den stora krokspiseln,
från hvars hall en munter brasa sprakade, afhürde hon rättarens
redogörelse för dagens utförda sysslor och gaf sina ordres för
morgondagens värf. Då hösten kom, och smörtionden var
uppburen, följde prostinnan sjelf med lassen in till närmaste stad
och afyttrade sin vara åt den mestbjudande. Hon färdades på
simpel bondkärra och tog in på det tarfliga värdshuset. Men
derifrån gjorde hon besök hos sina rika slägtingar i staden, i
hvilkas umgängeskrets hon vann sådant bifall, att sällskapet en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:20:24 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1872/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free