Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
att enväldet (monarkien) är grundadt på äran, och despotien på
fruktan. Det är troligt, att hans ord äga sin fullständiga
tilllämplighet också pa den minsta af alla stater, den äktenskapliga.
Men i det fullkomliga äktenskapet måste den sanna jemlikheten
råda, om någonstädes; dess regeringsform kan alltså hvarken vara
despotisk eller monarkisk, utan endast republikansk. Republiken,
säger Montesquieu vidare, är grundad pa dygden, på kärleken
till fosterlandet, d. ä. till hemmet och till hvarandra. När det i
republikens valspråk heter »frihet, jemlikhet, broderskap», då vill
detta sista ord, riktigt uppfattadt, ju icke säga annat än kärlek.
Nätt upp derföre, att den republikanska regeringsformen visar sig
såsom den fullkomligaste, den, som tins i det minsta på
naturliga eller gudomliga lagar hvilande samhälle, i hela samfundets
minsta enhet, nämligen i äktenskapet, — nätt upp derföre är det
den svåraste att verkliggöra. Nog inträffar det, att denna
statsform »passar tvänne»; men mycket mindre ofta äro »miljonerna»
redan »mogna» för den? Och hvarföre? derföre att kärleken
ännu så litet har genomsyrat hela samfundslifvet. Dock är
fristaten den fullkomligaste styrelseform; och måhända vore det just
äktenskapets uppgift att småningom iuogna samfundet för
densamma.
Yi få dock icke alltför hastigt draga denna slutsats, utan
först granska frågan något närmare; ty det vore ju i sanning
bedröfligt för alla de ärade läsare och läsarinnor, som äro
monarkister af grundsats, om de inom äktenskapet, grundvalen för
all samfundsförbindelse, skulle nödgas främja en annan politik
än den, för hvilken de kämpa i statslifvet. Och skulle vi också
genom ett förnyadt skärskådande komina till samma slutsats, så
visade det sig dock kanske, att det fullkomliga äktenskapets
fristat icke ännu egt något motsvarande inom historien, utan måste
betraktas såsom sjelfva republikens ursprungsideal. Men att
kämpa för idealet, för en fullkomlighet, som öfverträffar all
erfarenhet, det är just menniskans uppgift.
Det sanna äktenskapet är ett fullkomligt valrike och skiljer
sig derigenom från de moderna monarkierna, hvilka alla äro arfriken
(den döende kyrkostaten endast undantagen). Med dessa har det
dock det gemensamt, att valet gäller för lifstid, medan
republikernas presidenter i allmänhet väljas endast för vissa år.
I ett annat afseende skiljer äktenskapet sig åter från alla
moderna republiker, hvilka hafva endast en president, hvaremot
detta — liksom det forna Rom — liar två, en manlig och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
