Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
Den lilla frun och flera hennes vänner menade, att det var
si och så med den saken, och påstodo, att prisdomarne vid
utställningen i Stockholm skulle stått sig ganska slätt om ej »vissa
somliga» kommit dem litet till hjelp.
Vi voro oförsigtige nog att fordra bevis, och nu haglade sådana
öfver våra olyckliga hufvuden.
Så berättade en af damerna, hur hon sett en af prisdomrarne
med bekymrad min granska en mängd fina arbeten, hvilkas värde
han tydligen icke förstod. »Slutligen» ■— fortfor berätterskan —
»stannade han vid en temligen simpel damastservet, gaf den en
flygtig blick, mumlande: ’Det der är nu rakt ingenting’, och vände sig
för att gå. Nej pass, min gubbe lilla, tänkte jag, tog honom
vackert uti armen och visade honom i servetens hörn en konstmässigt
gjord stopp. Det var, som I veten, det yppersta qvinnoarbetet på
hela utställningen; men dess värde låg just i dess osynlighet; ej
under derför att det förbisetts af den manlige granskaren.»
En gammal fru berättade, hur hon funnit ett par herrar
fördjupade i betraktande af ett fint linneplagg, tillhörande
damtoilet-ten. Det var alltför vackert, menade de, for att kunna vara
arbe-tadt för hand — det måste vara maskinsöm. Äfven här var en
dam till hands, upplysande att ingen maskinsöm kan uppgå i
skönhet mot ett väl gjordt handarbete, och att detta var ett sådant -—
frukten af en lefvande arbetskraft, i förening med en förfinad smak.
Uppgiften antecknades, men arbetet förblef obelönadt, ehuru det —
så försäkrade den erfarna frun — var det bästa i sitt slag.
Deremot erhöllo åtskilliga maskinarbeten för herr-toiletteu pris.
»Med-gif nu», fortfor berätterskan, »att sådant kan harma en gammal
förnuftig menniska, som vet hvad det vill säga att bruka nålen!
Fabrikanten, som på siua otäcka maskiner låter ett par daglönerskor
under några timmar sammanfoga ett plagg af väfda broderier och
maskinsydda veck, erhöll medalj; den fattiga sömmerskan, som i
många veckor sutit böjd öfver sitt arbete och med konstskickliga
och outtröttliga fingrar sytt hvartenda perlfint efterstyng och bildat
hvarje blad i det rika upphöjda broderiet — hon fick intet!»
»Och allt detta», inföll den pikanta unga frun, »bara för det
man ej haft förstånd att invälja någon dam bland prisdomarne.
Men så der är det», tillade hon med en tragikomisk suck och
blicken utmanande riktad mot sin kära hälft. »Mannen kan aldrig nog
bevekande uppmana oss att stanna inom den äkta qvinlighetens
område, hvarmed menas detsamma som nålens. Men när det gäller
att bedöma alstren af denna — den sanna qvinlighetens
verksamhet — då skjuter lian oss åsido och träder egenmäktigt i vårt ställe!»
Samtalet fortgick en stund i sam ina ton, sväfvande mellan skämt
och allvar. Man erkände att det onda hade sin grund i gammal
vana eller ovana, ej i något afsigtligt underskattande af qvinnans
omdöme. Sverige hade ju tagit försteget framför brödraländerna i
att erkänna och tillgodogöra qvinnans duglighet på så många andra
områden. — Just derför borde vi också i förevarande fall behålla
försteget. — Saken skulle säkerligen vara lätt arrangerad, helst om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
