Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
historien till ett lifgifvande studium, egnadt att föra lärjungarne
ut i den lefvande naturen, att der lara känna henne sådan hon
är, i stället att som hittills flytta naturen, uppstoppad eller
pressad, in i det qvafva skolrummet, att der göras till föremål för
sömngifvande lektioner. Detta syfte och förf:ns namn är
tillräckligt att anbefalla boken till så väl skolor som hem.
— Berättelser ur Scenska Historien, af And. Fryxell, 40:de
delen. Sthm 1872. En ny del af Fryxells berättelser helsas
ännu alltid med lifligt intresse af de många hemkretsar der
förf:n af gammalt varit betraktad som en husets vän, och der det
utgör ett hederstecken för den uppväxande ungdomen att på sin
egen bokhylla få uppställa de kära berättelserna. För dem som
vid förf’:ns hand genomvandrat de många olika skiftena af vår
historia, alltifrån den dunkla sagotiden till Sturarnes och
Wasar-nes tid, samt vidare genom de olika skedena af vår stormakts
tid — för detn som följt den åldrige ledsagaren så långt, är det
med en vemodig, ofta till bitterhet gränsande känsla som man
låter honom föra sig allt längre in i frihetstidens vexlande
mörker och ljus, der mörkret så ofta segrar och vanmakten ej sällan
går upp i vanheder. Lika stärkt och upplyft man känner sig
vid anblicken af Arvid Horn såsom en bild af storhet i olyckan,
af seger ännu i nederlaget — lika förödmjukad, lika bittert
förnedrad känner man sig vid åsynen af den falhet, den falskhet och
det ockraude på ett stort folks svagheter, som uppenbarar sig i
en Pechlins karakter. Och vid skildringen af dylika företeelser
kan man ej hindra sig från en hemlig bäfvan för detta folk, som
kan framalstra och låta ömsevis leda sig af sådana motsatta
personligheter — en bäfvan, som näppeligen lugnas af Fryxells
antagande att allmänna tänkesättets förskänuiing hade sin grund
i den dåliga politiska uppfostran, hattpartiet under 20 år gifvit
folket, utan snarare vill söka orsaken i några djupliggande
natio-nalfel, som måhända ännu ej blifvit utrotade. Hela denna 40:e
del af berättelsen, innefattande pommerska kriget och riksdagarne
1760—69, utgör i sjelfva verket ett sorgespel, med blott få, om
ens några ljuspunkter.
De olika partierna och deras inbördes tvister och intriger,
hofvets bemödande att hetsa dem emot hvarandra för att i sin
ordning beherrska dem alla, samt de utländska makternas blott
alltför lyckade bemödande att medelst mutor och hotelser leda
allt till sin fördel — dessa äro grunddragen i skildringen, hvii-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
