Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281»
scenisk artist borde derför aldrig försumma studiet af hvarje
sådan ordets man, som jemte en vacker och böjlig stämma eger
förmågan att utan förberedelse uttrycka sig, ty gripen och
slutligen hänförd af sina egna tankar, har denna ej tid att grubbla
på bästa methoden att framföra sina ord, de tala af sig sjelfva,
de rycka talverktygen med sig, de värma och elektrisera
åhörarekretsen. Och hvarför! Jo, deklamationen har varit sann, kanske
helt enkelt af brist på tid att bli falsk och onaturlig.
Alan kan hos sådana ordets män, sådana erkända vältalare
likväl ofta stundtals förnimma eu falsk deklamation, en
omotiverad sänkning eller höjning af röstens tonläge just under de
mellanstunder de likasom taga ansats för en ny tankeflygt, och då de
genom vanliga fraser söka kombinera för- och eftersatserna; men
ifrån samma ögonblick de fångat de nya idéerna och i sin
ordning fångas af dem, försvinner såsom genom ett trollslag det
affekterade framställningssättet.
Om vi vågade begå ett majestätsbrott mot den allsmäktiga
allmänna opinionen, skulle vi förtydliga detta vårt påstående genom
exempel, och dervid framdraga äfven ett och annat det mest
lysande vältalarenamn i våra dagar. Men vi akta oss visligen
för ett, sådant brott, och våga oss derföre inte in på en dissektion
af de lefvande. Vi dissekera hellre de döda.
Den namnkunniga parisiska skådespelerskan Rachel, på sin
tid publikens förklarade gunstling, och i sanning en stor artist,
hvars minne aldrig förbleknar för den, som haft lyckan att se
henne i åtskilliga af hennes triumfroller, hade en egendomlig vana
eller ovana, att i de klassiska stycken af Corneille, Racine, m. fi.
— hvilka ovilkorligen måste vissa gånger hvarje år framställas
å Frankrikes första scen — nästan lancastermessigt eller liksom
presten på predikstolen uppläser en kungörelse, upprabbla långa
stycken af sin roll, tilldess hon kom till något ställe af effekt,
och åt hvilket hon då egnade den mest raffinerade omsorg.
Sannolikt var motivet till denna besynnerliga framställning en önskan
att skona publiken för de långrandiga, men nödvändiga entréerna
till sjelfva glansscenerna, och att således öfverhalka dessa
mellanmeningar, hvilka af pietet för författaren icke kunde uteslutas,
så lätt och fort som möjligt, och detta så mycket mera som
innehållet redan förut för hvarje bildad fransman var tillfullo bekant.
För en främlings öra lät emellertid deklamationen högst
besynnerlig, för att icke säga löjlig, och mästerskapet i de vigtiga
scenerna behöfdes fullt upp, för att försona -åhörarne med sjelfs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
