- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Fjortonde årgången. 1872 /
309

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

309

kräfva — icke på afstånd och gifven i andra hand — utan medelst
full personlig närvaro hos dessa små, antingen hon nu vill
mottaga ett af dem som sitt andeliga fosterbarn några timmar i sitt
eget hem, eller gästa barnet i dess fattiga hein, för att på de
dertill oförmögna föräldrarnas vägnar, bära det de första stegen
framåt på bildningsbanan, till dess det utan att taga skada kunde
sättas i den stora gemensamma skolan.

Det är icke personliga offer jag kräfver; blott en smula tid
och ett grand kärlek. Tid är pengar, det är sannt; men dock ej
för alla. Det gifves hem der tiden är en börda, som man till
och med mot betalning söker att minska, eller som det heter
"fördrifva". Kände man sig sjelf i dessa hem, skulle man rysa vid
att se huru sådana tidsfördrif ofta ej äro annat än ett
fördrifvande af samvetets heligaste kraf. Det är i första rummet till
dessa hem jag vänder mig — och huru många äro de icke! Hvar
och en af oss, som eger något utöfver en daglig nödtorft, måste,
om han vill vara sann, bekänna: jag är den mannen eller den
qvinnan, hvars hjelp påkallas. Jag vänder mig isynnerhet till
qvinnan i det hopp att hon, både som ung och gammal eger den
största kraften att bära ett dylikt kärleksverk fram till seger.

Tänk dig, lyckliga, eller kanske olyckliga gamla qvinna, om
du, genom att ge bort något af din ensliga men rikligt
tillmätta fritid åt ett fattigt barn, kunde blifva, om icke den af en
berömd Amerikansk författare så härligt skildrade "Aunt Kindly",
som var alla menniskors hjelp, så dock detta särskilda barns
vänliga hjelparinna. Tänk, du lyckliga eller möjligtvis olyckliga
unga qvinna, att du för ett sådant kärleksverk endast skulle
komma att offra kanske ett par musiktimmar i veckan eller några
alnar virkade spetsar, några visiter, några koppar chocolade,
eller några galapromenader i månaden. Sade jag offra? Nej vinna
skulle du, om du uppfyllde min anspråkslösa bön. Ty hvad du
förlorade skulle tusenfaldigt uppvägas af välsignelserna från ett
fattigt hein, hvars barn du andeligen försågo ined ljus och värme.
Du har ingen försäkran om att någonsin få sluta i din famn ett
barn, som du i ordets vanliga betydelse kan kalla ditt. Men
denna andeligen och lekamligen förfrusna lilla varelse står vid
din tröskel och klappar och dess hand föres af en störres — den
Störstes, och lian skall välsigna dig om du tar dig an "en af
dessa små".

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:20:24 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1872/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free