Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
"När hon behöfver något", svarade sömmerskan, "går hon
till hans mor. Alla grannarne äro för öfrigt vänliga mot henne.
I)et finns ingen, som skulle nännas spärra in henne. Alla
minnas henne då hon var ung och vacker, och alltid räckes någon
hjelpande hand. Verlden, ser hon mitt gryn, är ändå inte så
ond som man säger".
Ebba satt tyst och sydde en stund. Slutligen sade hon:
"Det är den sorgligaste historia jag nånsin hört, och allt
sain-mans så sannt och verkligt som att jag sitter här".
"De sorgligaste historierna äro alltid de sannaste," återtog
Annette. "Jag har aldrig läst så sorgliga bok-historier, som
några af.de lifshistorier jag känner till. Se på den stora påsen
Lotten bär der; den är full af papper, som hon år för år samlat
ihop. Och ändå har jag bränt upp mycket under det hon
sofvit. Hvarenda papperslapp, som bär spår af en penna, stoppas
ned i påsen".
"Arma varelse"! utropade Ebba. "Hon har lidit förfärligt
för sin synd".
"Hon har icke lidit ensam", svarade sömmerskan. "Hon
förstörde flera lif än sitt eget — lif soin kunnat blomma i stor lycka
och skönhet. — Men nu barn kan det vara arbete nog för en
fjäril. Hvila sig nu och kom igen i eftermiddag om hon har lust".
Ebba lade bort arbetet och gick ned till tante Britte. Af
henne hörde hon att Gustaf Elfströms mor genom en bedräglig
vän förlorat hela sitt lilla kapital. Då sy-Annette hörde det,
hade hon gått till henne sägande: "Jag har en skuld till er
son, som jag icke kan afbetala med pengar; men om ni vill låta
mig vara för er en trogen dotter, skall ni aldrig komma i nöd
så länge jag lefver". Och så tog hon henne till sig, och för hans
skull hade hon nu arbetat från morgon till qväll i nära tjugo år.
Den gamla frun är ofta grälig och fordrande och klagar ibland
att Annette icke betalat sin skuld; hon har ingen aning om att
den skulden är hel och hållen diktad. Gustaf och Annette växte
upp tillsammans och hon säger att allt hvad hon blifvit har hon
honom att tacka för, och af kärlek till sonen offrar hon sig
för modern.
"Jag har aldrig sett hennes make", fortsatte faster Britte.
"I mina ögon är hon en hjeltinna, en martyr om du så vill.
Oaktadt sitt kärfva språk och sitt simpla sätt undfaller det
henne ibland ord som förråda englars umgänge".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
