Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
331
sätt, att man alltid blir emottagen. Utan krus inträder man
till sina bekanta, och aldrig för man med sig anspråk på mat
eller dryck, utan kommer endast för att råkas och samtala. I
kyrkorna herrskar stor och öfverdrifven lyx i mångfaldiga prydnader
af högsta värde. Ibland annat ser man der fågelburar af konstigt
arbetadt guld och silfver, i hvilka skaror af fåglar blanda sin
sång med kyrkomusiken. Under vårt vistande i Lima firades der en
fest. för ett af deras många helgon. Denna gången var det Santa
Rosa det gälde, llögtidsfirandet bestod hufvudsakligast i en lång
procession, i hvilken deltogo statens högsta myndighet, Herr
Presidenten, samt för öfrigt prester, biskopar, generaler m. fi. i
legio, och stadens alla korporationer. Sjelfva helgonet föreställdes
af en uppstoppad docka i menniskostorlek, rikligt klädd i guld
och silfver. Hon var upprättstående på en plattform, som
hvilade på bärare, hvilka voro gömda under ett täckelse. Öfverallt
der processionen framskred voro gatorna till trängsel öfverfyllda
med åskådare, och der det guldbroderade helgonet passerade föll
folkmassan på knä, gjorde korstecknet ocli anropade med ett doft
mummel dess skydd. Processionen gick till och ifrån en kyrka,
der gudstjenst hölls. Då man sedan med de mera bildade af
invånarne talade om det barnsliga och förödmjukande i dylika
föråldrade upptåg, fick man med få undantag alltid samma svar,
att dessa ceremonier tillhöra den kyrkliga högheten och äro
derifrån oskiljaktiga, samt att om de borttoges försvunne religiositen
ocli tron på Gud. Huru det kan tillgå i andra länder synes det
aldrig fallit dem in att tänka på. Jordstötar inträffade Hera
gånger under det vi voro i Lima, men med undantag af en enda
gång voro de aldrig af någon betydenhet. Sent en afton, då vi
voro pä soupé hos franska konsuln, hördes plötsligt ett aflägset
dån, och nästan i samma ögonblick skälfde jorden under våra
fötter, huset vacklade fram och tillbaka, dörrarna flögo upp och
fönsterrutorna sprungo sönder i tusende bitar. Vår värdinna föll
på knä med ihopknäppta händer ocli skrek, och en af
kavaljererna blef på obehagligaste sätt sjösjuk. Alla erforo vi en högst
oangenäm känsla. I staden blef en förfärlig uppståndelse; de
flesta sprungo hufvudstupa ut på gatan, många i djupaste negligé.
Märklig var äfven hundarnes oro; de slokade svansen och stortjöto.
Trenne tätt på hvarandra följande stötar likasom rullade under
oss, hvaraf den andra var den våldsammaste. Allt försiggick
dock så fort att man knappast hann att tänka derpå förrän det
var öfverståndet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
