- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Fjortonde årgången. 1872 /
333

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

333

Iquique. Dessa städer, bestående hufvudsakligen af usla
bamburörs-hyddor, ligga i det ödsligaste landskap man kan tänka sig.
Så långt ögat nådde syntes icke ett träd, icke en buske, ej ens
ett grässtrå. Allt var sand, idel sand, slätter af sand och höjder
af sand; icke minsta tecken till växtlighet. AU föda måste
importeras, till och med dricksvatten. Men i dessa städers
grannskap ligga de rikaste silfvergrufvor, och hvarhelst man i sanden
gräfver finner man naturlig salpeter. Utan dessa skatter funnes
här säkerligen icke någon menniska. Med gladt sinne vände vi
förstäfven från dessa otrefliga nästen och satte kurs för Callao,
der vi ankrade den 30:de December. Här var nu fullt uppror.
Ett länge qväfdt missnöje mot Presidenten hade omsider utbrutit,
och slutade, såsom vanligt i dessa länder, med den gamle
Presidentens störtande, och utropandet af en ny, som naturligtvis
snart i sin tur skulle störtas. Emedlertid blefvo vi i följd af
dessa oroligheter här qvarhållna ända till den 24:de April, dä
vi ändtligen fingo lätta ankaret och gå våra färde. Vi gingo
återigen till Valparaiso, hvilket blef vårt sista besök i denna
trefliga stad.

Den 31:sta Maj, nu år 1854, sade vi Valparaiso vårt slutliga
farväl, och sträckte ut åt Söderhafvet, med kurs på
Marqueaas-öarna. Denna segling var den angenämaste man kunde önska
sig. God vind med det härligaste väder följde oss oafbrutet.
Den 26:te Juni upptäckte vi land, och följande dag ankrade vi
vid Nouka Hiva, den största af Marqiiesas-öarna. Vår
ankarplats blef längst in i en lång, smal vik, kallad Taioahoe, hvarest
landet utbreder sig till en den bördigaste dal med samma namn,
omsluten af skyhöga berg. Med anledning af det nu pågående
kriget emellan Vestmakterna och Ryssland, låg här samlad en
fransk-engelsk eskader, beordrad att företaga en expedition mot
ryska örlogsfartyg och etablissementet’ på kusten af Kamtschaktka.
Vår korvett skulle förena sig med denna eskader. Då detta
krigsföretag gällde en makt, med hvilken Sverige stod på fredlig
fot, ville icke franska amiralen på något vilkor tillåta mig
medfölja eskadern. Till min outsägliga ledsnad blef jag
transporterad från min kära korvett, der jag trifts så väl, ombord på
en annan korvett, la Prévoyante, som för en längre tid var
stationerad här. Jag fick dock amiralens löfte, att blifva
transporterad ombord på första franska örlogsfartyg som liitkom.

Nära tvänne månader nödgades jag gå här och vänta på den
efterlängtade befriaren. Med jagt och fiske fördref jag tiden så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:20:24 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1872/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free