Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
355
Afståndet jag hade att segla var ungefär tjugo svenska
sjömil. Mitt manskap beväpnades med musköter och skarpa
patroner, men af proviant erhöll jag endast några skeppsskorpor
och tvänne buteljer vin. En af kung Djemis män medföljde
som lots.
Klockan tio förmiddagen afseglade jag. Vinden var
gynnande, men det blåste hårdt och sjön häfde våldsamt. Vi
seglade längs med korallrefvet, på hvilket vågorna bröto sig i
snöhvitt skum. Allt gick väl, utan annan motgång än att masten,
vid ett starkt vindkast, bräcktes och gick öfverbord. Ögonblicket
var kritiskt, ty bränningarna voro tätt i lä. Vi hunno dock hala
in masten samt yxa till en ny fot, hvarefter den, ehuru fyra fot
kortare, åter restes.
Vid solnedgången styrde vi in genom en ränna till Nya
Caledonias sydöstra fastland, der vi landade vid en liten by, som
hörde till kung Djemis välde. Genom lotsens bemedling blefvo
vi vänligt emottagna. Jag och åtta af manskapet togo
inqvar-tering i en hydda, men med tvänne män alltjemt på post. Resten
af mitt folk förblef i båten. Med sabeln under hufvudet och
en skarpladdad pistol vid sidan sökte jag nu att få en välbehöflig
hvila. Det var dock förgäfves. Der fanns icke ens en matta
att ligga på, och den hårda marken var öfverfull med krypdjur,
som oupphörligt höllo mig vaken. Vid soluppgången sade jag
mitt värdfolk farväl, och med båten rikligt försedd med bananas
och kokosnötter satte jag kurs för Numea. Min lots kunde nu
ej förmås att medfölja, ty infödingarna i Numeadalen tillhörde
en annan stam, och der vågade han ej visa sig. På förmiddagen
mötte jag en engelsk handelsskonare. Denna prejade jag, och
anmodade att segla till strandningsstället, hvilket kaptenen också
gjorde. Af honom erhöll jag en skinka samt några skeppsskorpor,
hvarjemte han bjöd mig en kopp kaffe, det mest välsmakande
jag någonsin druckit.
Den 30:de på aftonen kom jag till Numea. Ingeniörerna
hade ännu icke blockhuset färdigt, der vi eljest kunnat bo. Vi
reste oss derföre en liten hydda vid stranden der vår båt låg,
hvarefter vi genast började med den stora byggnaden. Äfven
denna lade vi nere i dalen, och gjorde den stor nog för hela
korvettbesättningen. Norra långsidan äfvensom ena gafveln, som
vette åt sjön, lemnade jag öppen, för att solstrålarna samt
sjöbrisen, som endast blåste om dagarna, skulle få komma in och
hålla luften torr och frisk; för att nattetid kunna tillsluta dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
