Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
367
"Som Gud, den på person och kjön ej plägar skilja,
Till redskap eder valt att föra ut hans vilja!
Så förer redligt ut hvad eder blir befaldt,
Som de der räkenskap sku’ göra sist för allt".
På hvad sätt detta skall ske, genom en uppfostran som likt
mannens från början utvecklar och stärker krafterna för det
framtida lifsarbetet, eller sedermera genom ett fritt val af
lefnadskall, derom säges icke ett ord. Förfin väntar således att qvinnan,
ehuru beröfvad alla de hjelpkällor, mannen anser sig behöfva, dock
skall gå framåt i bredd med honom, och man får då ej undra på
om han i en hast förvandlar "det bräckliga kärilet" till hjeltinna!
Frågan huruvida qvinnan bör taga någon del i kyrkans
arbete får äfven i qvinnospegeln sin belysning, och som förfin var
prest och ännu räknas som en af den svenska kyrkans
utmärktare målsmän, får hans ord här en så mycket större betydelse.
"Hur kommer det till", låter han Phoebe fråga, "att man i
vår tid ej mera lider någon qvinnotjenst i församlingen, och lagt
åsido de "ämbetsyslor", som kyrkan fordomdags anförtrodde vårt
kön? Väl må det vara sannt att kyrkan nu är ställd i annan
ordning och just ej har behof af samma betjeningssätt som i sin
första tid. Då behöfde Jesu späda hjord en ömhändt, flitig skötsel
— då hade hon trogna qvinnors hjelp och kärlek af nöden. Men
nu då hon "blifvit stärkt med folk och länder och hela hennes
verk satt i manfolks händer — ett eget af Gud förordnadt
lärostånd, — som påtagit sig allt besvär för henne", då medger Phoebe
gerna att qvinnor icke böra göra det ståndet ingrepp i läromål.
Ej heller skulle församlingen kunna underhålla flere lärare på
stat, menar hon. Men ville man söka oss till embetslijelparinnor,
"helst gamla enkor, beskedliga qvinnor, som sjelfva frukta Gud",
"Visst kunde de det gagn i Guds församling göra,
Som tjente mången mer än en predikan höra".
Dock måste qvinnan tiga i församlingen.
"När har mig någon sett på predikstolen gå?"
frågar Priscilla. Nej, då satt hon vackert der nere, och först
när hon kom hem i sitt hus delade hon ut bland sina vänner
hvad hon af låraren inhemtat, — alltså en undervisning blott i
andra hand. Först bör man dock noga öfverväga om man fått
mera kunskap på sin lott än man behöfver för egen räkning, ej
taga nyfikenhet för rättesnöre, hålla sig vid trons enfaldighet
och fly nya läror och ovant talesätt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
