Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372
51. De sista orden.
Fysiologerna må fritt förneka värdet af en döendes yttringar;
menskligheten skall dock aldrig upphöra att finna en djup
betydelse i de sista orden frän dem, som stå i begrepp att ga öfver
från detta lifvet till ett annat, om hvilket vi sa litet veta.
"Han yrar!" förklarade läkaren, då en berömd lärare låg
döende; men då de kringstående förnuramo "den yrandes" sista
ord: "Det skymmer redan, mina pojkar, nu kunnen I gä hem",
skymde det äfven för deras tårfyllda ögon.
"Allt hvad jag eger för ännu ett ögonblick!" qvidde
drottning Elisabeth; Wesley sade lugnt: "det bästa af allt är att Gud
är med oss"; och den döfve Beethoven, hvars själ öfverströmmat
af herrliga harmonier, utbrast jublande: "nu får jag höra!"
J. O. Wallin utropade i dödsstunden: "min Gad! — mitt
fädernesland! — min kung!"
Baltzar v. Platen bad de kringstående tända ljusen, och då
man svarade att de redan brunno, sade ban 8måleende: "Ja sa!
Då kunnen I ta’ bort dem. Då förstår jag".
Georg Adlersparre bad: "O, mina älskade! O mitt
fädernesland!"
"Ar er själ lugn?" frågade läkaren den döende Oliver
Gold-smitli: "Nej, den är icke lugn", var det sorgsna svaret.
"Om jag förmådde hålla pennan skulle jag beskrifva hur lätt
och godt det är att dö", sade anatomisten, D:r Hunter.
B. Johnson dog under ett förfärligt utbrott af ångest och
fruktan. W. Cowper sjönk till hvila, fridfullt som ett barn.
Yerldsmannen Lörd Chesterfields sista ord voro: "sätt fram
en stol åt D.!" — Karl den andre af England bad för sin
favorithund: "låt ej den stackars Nelly svälta!"
William Parker önskade att han fått lefva längre, sägande:
"Gud har gifvit mig stora gåfvor, men jag har brukat dem blott
till hälften".
Locke framstammade: "O hvilket djup, hvilken rikedom i
Guds godhet och vishet".
Den lärde Grotii afskedsord till menniskorna lydde: "Våren
allvarlige!"
Georg Stjernhjelm bad: Gud! gör af mig hvad din gudomliga
vilja behagar!" och då en vän sade sig vilja skrifva hans
minnesruna, bad han: "skrif: så länge han lefde, lefde han glad!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
