Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
I ett qväde öfver qvinnokönets läraktighet upptar skaldinnan
samma ämne och underkastar det nu en närmare granskning.
"Den tvist", (säger hon,) "lär väl en stund, som jag förmodar, räcka,
Den tvist emellan dem, som neka till ell’ tro,
Som döma vrångt ell’ mildt, som stympa eller sträcka,
Som hålla mot ell’ med, som mena nej ell’ ja,
Hur vida det kan ske, att på förståndets vägnar
Man mer ell’ mindre ljus åt qvinnokönet egnar."
Hon klagar att till och med de som taga qvinnans försvar
unna henne blott en skymt af ljus, en stympad kunskap,
förmodligen emedan de tro qvinnans hjerna vara svagare än mannens.
Hon söker dock bevisa att själens krafter äro oberoende af den
fysiska styrkan. "Det gäller föga på att orka konsten bära",
tänker hon. Hvad angår det själen om kroppen är fin och svag?
"Hon rör sig då dess mera vigt — är nästan mindre stängd" etc.
Imellertid ber författarinnan att ingen må tro att hon vill råda
sitt kön att "hoptals fara åstad" att tvista om alla sanningsrön,
i stället att sitta hemma och sömnia. Bevekelsegrnnden till
denna kloka återhållsamhet är dock icke någon djupare
rätts-eller pligtkänsla, med afseende på qvinnans uppgift, utan helt
simpelt den rådande tonen — detta allsmäktiga: hvad skall folket
säga? Så t. ex. heter det.
"Man tål ej qvinfolk stort, som efter månen skytta
Och bland sitt husgeråd tub, glob och måttstaf flytta.
Den ticl år längst förbi, då slika qvinfolk gälde."
Ehuru hvarken lust eller förmåga torde fattas qvinnorna att kunna
gå så långt som männen, böra de således icke begagna sig häraf:
"Bäst är för oss att gå en mera sedig ban;
För begge könen se vi vissa gränser ställde.
Jag gillar vanan och är nöjd med skiljemuren,
Ty begge ha så när en ålder med naturen.
Allt hvad oss illa klär, det kunn vi snarast mista
Och unna männen att behålla öfverhand.
I höga skolorna der må de tas och tvista,
Snart om det tomma, snart om alla solegrand.
Vi nöta tiden bort i tysthet bland de tysta —
Dock icke alltid bäst med spinna eller nysta."
Att qvinnan icke heller inom den sköna konsten fått alldeles
oantastade söka sin uppgift synes af följande uppmaning af fru
Brenner till Anna Ehrenstrahl:
"Er böjelse syns klar af edert måleri;
Fast konsten oss ibland har kostat några timmar
Man kan på bättre vis ej oförgäten bli.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
