Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
rit ute och riktat din lefnadserfarenhet och gifvit i utbyte den
glädje, hvarmed du började din förmiddagsrond?"
"Ack ja, det har jag verkligen", svarade hon och strök med
handen öfver ögonen.
"Nå, tala då om för mig hvad det är för nya rön, som
trycka ned ditt sinne."
"Ja — men middagen! Kan du tro att klockan är snart
tre qvart till tre? Kan du förlåta mig, att jag så länge låtit
dig vänta?"
"Jag skall försöka — ärligt försöka, och då lyckas det nog.
Men du ser ej ut att ha aptit, Bertha. Det är visst bäst att
du lättar ditt hjerta först, så kommer den kanske sedan.
Dessutom har jag en försmak af att steken redan är torr som ett
skinn, och blir den en smula torrare, så smakar den måhända ej
mycket sämre för det."
"Har du en försmak, säger du, och ser ända så genom snäll
ut? Ack, då uteblir viss eftersmaken, den husliga fridsstöraren,
som doktor L. skrämde mig med, när jag nyss mötte honom",
sade den unga qvinnan och försökte le.
"Troligtvis gör den det. Men huru var det nu — du
uttalade ju några hädiska ord om lagar, som du ville "rygga",
och hvad var det för nonsens om qvinfolkens väl, som du
blandade in i mina andäktiga funderingar öfver vår nye konungs
allernådigste valspråk? Bertha, du är visst en samhällsomstörtande
liten qvinna, när allt kommer omkring?"
"Åh ja, visst är jag det. Som det en lojal hustru egnar och
anstår, skall jag likväl nu gå ut i köket ett slag och höra om
Märtha är lika foglig som du. Jag är rädd, att hon ger mig
mera af torrt skinn än steken."
Hon gick hastigt ut och hennes man satt tankfull och
stirrade på dörren, genom hvilken hon försvunnit, under det han
mekaniskt fattade i garnhärfvan, som hon lagt på bordet, och
snodde de grofva trådarna en efter annan omkring sina fingrar.
Innan kort syntes Bertha åter i dörren.
"Hvarken Märtha eller maten ha någon hast, Fredrik. Hon
såg helt förskräckt ut när jag kom i dörren och sade: ’det
dröjer något i dag, men — det välsignade köttet tåler så mycket’."
"Ah ja, då tåla vi oss allt med, Märtha lilla", svarade jag
och gick in gladare än jag kommit ut — åtminstone för den
husmoderliga värdighetens skull. Emellertid var det visst besöket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
