Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
"Tack!1’ sade jag blott och tryckte innerligt den älskvärda
qvinnans darrande hand.
"När en passande boning blifvit funnen", fortfor hon,, "sä
öka er godhet med att gifva mig upplysning oin stället. Måtte
edra bemödanden att utverka en skiljsmessa emellan de olyckliga
makarna krönas med framgång!"
Vi vexlade ännu några ord, utbytte en afskedshelsning, och
jag lemnade fru S., som, utan att veta det, på dessa korta
stunder tillvunnit sig en deltagande och förtrogen vän.
Just som jag kom i tamburen öppnades en dörr strax
bredvid den, som förde till salongen, och en man trädde ut. En cigarr
glödde i hans mun och ban insvepte sig i ett lätt rökmoln, i det
han kastade en flyktig blick på den "vandrande tiggarpåsen", och
gaf den sin gärd med att föra fingrarna till kanten af sin hatt,
när han gnolande skyndade ned för trappan.
Snart stod jag på gatan. Det var redan sent, och jag ilade
hemåt brådskande och upprörd.
Du vet nu, Fredrik, att både garnhärfvan och smycket,
fastän sä olika, hviska om samma lagliga oförrätter, om tårar
och sorg, och att jag i dag riktat min lefnadserfarenhet med den
bittra, bedröfliga vissheten, att så länge en sådan lag står qvar,
finns för mången fattig qvinna och hennes barn ingen annan
räddning undan svält, elände och kanske brott, än — skiljsmessa.
Detta är ju mer än sorgligt! Hjelp mig nu att tala med
häradshöfding K. Jag får ingen ro förrän jag vet denna olyckliga
qvinna fri."
"Ja, jag vill hjelpa dig och jag hoppas vi skola lyckas. —
Men detta smycke — det bör ej fru S. återse vid någon
behagsjuk qvinnas bröst. Låt värdera det — jag köper det, Bertha."
"Kom låt mig få kyssa din älskade, enfaldiga gamla panna,
Fredrik", svarade Bertha och drog sin mans hufvud intill sig.
"Med denna kyss inviger jag dig till en kämpe, den mest
hugstore bland de hugstora, för den gifta qvinnans eganderätt."
"Och som en pant på min trohet skänker jag eganderätten
till smycket åt dig, Bertha."
"Tack, Fredrik! Jag vill gömma det väl. Må det bli en
talisman, som — om jag någonsin ett enda ögonblick skulle
kunna glömma — återkallar i mitt minne all den sällhet,
hvarmed du smyckar min stig."
"Men jag vill ha garnhärfvan i utbyte."
"Det var ett dåligt byte, Fredrik, hvad skall du väl med den?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
