Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
äfven af de länge så oböjliga juristerna; — Rektor Törnebladhs
såsom ett uttryck af den skenbara styrka, hvarmed en döende
princip, likasom den döende ljuslågan, kan uppflamma innan den
för alltid slocknar; — kyrkoherden Staaffs såsom ett bevis huru
sjelfva kärleken kan användas till försvar för en lag, soui ger
våldet och hjertlösheten fritt spelrum.
Från reformens vänner hördes för öfrigt månget ord af varm
hänförelse och kraftig bevisning. Se bl. a. Urr Walldéns, Keys,
Focks, Rubensons, Per Nilssons in. fl. yttranden. . Först kl. 1 på
natten, sedan en del af kammarens ledamöter aflägsnat sig, slöt
debatten, hvarför ock voteringen utföll mindre fördelaktigt än
man kunnat vänta, eller med 72 röster för afslag mot 57 som
röstade för Herr Philipsons reservation.
Sammanställer man imellertid debatterna i båda kamrarne
med de öfriga företeelser vi här ofvan nämnt, tro vi att man
måste erkänna att den vigtiga frågan med snabba steg närmar
sig sin lösning.
10. Bref från Wien.
Den 25 April 1873.
På utsatt dag afreste jag från Stockholm ej utan en viss
ängslan att ej kunna värdigt motsvara det förtroendeuppdrag jag
erhållit att förestå den svenska afdelningen för qvinliga arbeten
vid verldsutställningen i Wien. Lofvande mig sjelf, likasom jag
förut lofvat er komité, att "göra mitt bästa", sköt jag dock all
oro åsido och började resan i friskt lynne. Det första märkliga
som hände var då jag vid en station i Södermanland
sammanträffade med — kan du gissa hvem? Ingen mer och ingen
mindre än min gamla bekante från förliden sommar, den älskvärde
fransmannen le comte de X. Han kom genast till mig och had
att få presentera mig för sin fru och dotter, hvilka skulle
fortsätta resan till Köpenhamn, åtföljda blott af en kammarjungfru,
hvilken naturligtvis ej kunde ett ord svenska, lika litet som
damerna sjelfva. Sagdt och gjordt! — Jag var nu mycket glad att
emot min vana, ha tagit plats i l:sta klassens kupé, då
derigenom två ändamål uppfylldes; först kunde jag vara de båda
fremlingarne till nytta, och sedan hade ju er komiterade — oss
emellan — kommit i bra fint sällskap. Knappast hade vi kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
