Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
njöt i friska drag af den unga vårens skönhet. Kl. i 6 stod jag
äter i väntsalen, men tänk dig min förskräckelse när man sade
mig att tåget ej gick längre än till Bodenbach och ej direkte till
Wien. Nu blef jag litet ledsen och lusade ut till portier’n,
förebrående honom att han bedragit mig. lian lugnade 111ig med
utsigten att möjligen kunna i Bodenbach stöta på ett Österrikiskt
tåg, som ginge till Wien! Kanhända skulle jag således ändå
komma på utsatt tid. O! Komissarie, hvad skall du säga?
tänkte jag.
"Men om jag icke hinner?" frågade jag.
"Var lugn, fru", svarade han faderligt, "jag r.ar er i mitt
beskydd, ni är ju så hjelplös; jag skall rekommendera er utefter
hela linien!"
Och han höll ord. I Bodenbach visste redan en konduktör
att jag skulle beskyddas, och för i Thaler kom jag, utan
tull-visitation, i sällskap med tre unga studenter till Wien. Vid
bangården var komissarieu sjelf mig vänligt till mötes och nu, tänkte
jag, nu äro alla bekymmer öfver och jag får hamna hos "die
berühmte Scliriftstellerin", i den vackra villan utanför Wien.
Så hade ju mina vänner förespeglat mig; derför mina fina toiletter
pä hvilka L.... nedlagt så mycken omsorg och för hvilka jag
halft ruinerat, ja bestulit mig sjelf. Vännerna voro allt en
smula besvärade då deras skriftställarinna krympt ihop till en
beskedlig sömmerska och villan till en trång bostad med utsigt
åt en gård och insigt i kaos! Men detta var ju förhållandenas
skuld och icke deras. Jag höll således god min, pratade med
min värdinna och lät udda vara jemt. Visst hade jag börjat
resan med en ambassadrice, men lika godt! "(Ja ira!"
Sedan jag nu kommit i ordning befinner jag mig i ett lite<j
rum, som vetter åt en gård, ganska mörk, men jag är sjelf ljus
nog, munter, glad och frisk. Sömmerskan har tvänne systerdöttrar
som äro betänkta på att skämma bort mig. De tycka jag är ei
hygglig varelse, och det är jag också, ty jag tillåter alla at’
tycka om inig, och så tycker jag om dem tillbaka.
Om några veckor kommer jag att tala oöfverträffligt tyska
säga Putte i slället för Butter, Röse i stället för Pferde, Janse
stället för Kaffe, und so weiter. Det är ju hyggligt!
Mina värdinnor förtjena nog sitt eget kapitel, men du trött
nar förr att höra än jag att berätta.
I utställningen ser det ännu ruskigt och ofärdigt ut, ick
minst inom svenska afdelningen: jagtpaviljongen, skolhuset, all;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
