- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Femtonde årgången. 1873 /
125

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

125

18. Bref från Wien. *)

1 början af Juni 1873.

Språk- och folkstudier.

Det första skedet af min Wienervistelse upptogs af att lära
mig förstå hvad som sades. Det andra att tala sjelf; nu inträder
det tredje, att lära uppfatta folket. Språket, som i begynnelsen
föreföll mig så vekligt i jemförelse med nordtyskan, börjar jag
nu riktigt älska. Först på morgonen helsar det mig med
konstlöst behag från Maries friska läppar, sedan öfverströmmar det
mig med poetiskt välljud då jag läser några af dess herrliga
skalder, slutligen när jag gör min rund i skolorna sjunges det
in i mitt rörda hjerta af barnaröster, än i raska tonfall, än i
veka, smäktande Volkslieder. Man anar redan här "das Land
\vo die Orangen glühV’, det land der språket smälter bort i lena
toners sång. Närheten af Ungarn, med det sköna, stolta språket,
utöfvar äfven sitt inflytande, men så, att i vekheten inkommer
friskhet och lif. För öfrigt tror jag ingen svensk utan tårar skulle
kunna afliöra barnasånger sådana som "Ryttarens morgonbön",
eller "Kom sköna maj", den senare med samma melodi och nästan
alldeles samma ord som hos oss. Förundransvärdt är att höra
huru våra och deras folkvisor likna hvarandra. Imellanåt spritter
jag till och tycker mig af dessa hemlandstoner återflyttad till
mitt kära Sverige.

I val af litteratur får jag vägledning af en dame med fin
bildning, fru v. W., vår generalkonsuls unga fru, som sedan oktober
på egen hand lärt sig svenska, så att hon läser obehindradt och
talar så som orden stå i tryck. Genom henne har jag gjort
bekantskap med en lios oss okänd författarinna, Fru Pichler, hvilkens
roman, "Frauenwürde", jag nästan slukat, samt med Grillparzers
Sapho. Jag säger ej mer än att sedan jag för henne totalt glömt
tid och rum, och först i sista ögonblicket skyndade åstad till
expositionen, jag flög fram på gatorna och hejdade mig först när
menniskorna stannade och förvånade sågo på mig. Jag ville både
le och gråta, alla mina tankar gingo i takt — hela min själ var
uppfylld af de harmoniska strofernas välljud.

Den älskvärda fru v. W. har äfven beredt mig tillfälle att
under min lediga tid göra bekantskap med Wiens skolväsen, och
härmed är jag inne i mitt tredje skede — folkstudiet. Wien
har sin lysande och förderfliga utsida, som genast springer i ögonen,

*) Forts, från föregående häfte.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:20:50 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1873/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free