- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Femtonde årgången. 1873 /
152

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

152

både spårvagnar och omnibusar till folks fraktande. Här var en
verklig "vanity fair". Dyrbart klädda och mycket vackra flickor
spatserade utan hattar, med det präktiga svarta håret hängande
i rika flätor. Klädningarnes långa släp gjorde vägen slät och
jemn som ett golf att gå på. En verklig dame kan ej visa sig
utan släp, och när det som här har ett nyttigt ändamål må det
ju släpa. Menniskorna voro dock här ej det intressantaste, utan
de herrliga trädgrupper, som af en konsterfaren hand blifvit
ordnade så, att hvarje euskildt träd visade sin egen och höjde de
andras skönhet. Platan och akacia, kastanje och Russ förhöjde
hvarandras fägring och luften var fylld med den nu här
blommande lindens doft. Här och der stodo på finskurna,
sammetsmjuka gräsmattor enstaka träd, hvilka tycktes säga: gå ej förbi!
Hela lunder af rosor, träd, ända till toppen klädda med "Epheu",
till höger die Donau, till venster die Donau — detta var
Marga-rethen Insel.

Midt i Donau hade en varm svafvelkälla uppsprungit, och
genast anlades badkur och "gasthof". Vi stucko ned fingrarne
och funno vattnet nästan hett.

Kl. half 9 med nattåget skulle vi återvända för att jag kunde
vara på min plats i utställningen. En ung qvinna — flicka eller
fru, det förblef oafgjordt — skulle resa med samma tåg, —
en manlig beskyddare anförtrodde henne i min vård. Hon kysste
honom till afsked många gånger, grät och snyftade så att jag
höll på att snyfta med. Alla affekter äro smittsamma, men —
lätt öfvergående. En ung officer, Pesthan, likasom hon, tröstade
henne fullständigt inom tio minuter. Hon talade om för honom
hela sitt lif — han delade hennes smärta — det fagra unga folket
pratade så högt att åtminstone jag ej kunde sofva. Så blef den
sorgen stillad och den unga flickan eller frun hade funnit en vän»

Oförgätliga två dygn i Ungarn! snart äro de nu blott en
dröm, men ännu länge ser jag i inbillningen den brusande gula
floden, de sköna öarne, Stadt Wald och Margarethen, och
framför allt, höjd vid höjd, de mjuka så väl som de hårda och branta!

I början af Juli.

o

Återigen sitter jag vid skrifbordet, nyss hemkommen fran

Ett besök i konstutställningen.

Endast 3:ne af skulpturverken medförde jag derifrån såsom
mitt hjertas eviga egendom. Framför ingången står en hög qvinno-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:20:50 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1873/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free