Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
ett "bänkapös" till hufvudgärd. Har jag det ej trefligt i mitt
svenska slott med kullan som hedersvakt?
Då nu en sådan der ström af folk rusar in i utställningen på
en gäng från olika ingångar, kan jag ju ej hinna tala med alla; ofta
talar jag på en hel timme ej med någon; alla mina
uppfattnings-organer gå blott ut på att förhindra folk att stjäla. Jag delar
in publiken i tre klasser. Den första, och detta är den talrikaste,
ser utställningen i sin helhet på det sättet, att de utan att
beskåda föremålen, blott läsa namnet på landet, hvarigenom
de rusa fram och sedan genom ett märke på den alltid öppna
kartan utvisa, att de varit der. Genom småpaviljongerna rusa
de fram på samma sätt. Redan på trappan till den utanför
liggande verandan känner jag igen l:a klassens passagerare;
de gå ett trappsteg, göra halt och läsa på porten "Scliwedischer
Jagdpavillon", nicka till, trampa med stadiga steg genom båda
rummen, utan att se sig omkring, och komma slutligen till mig med
den öppnade kartan och bedja artigt att "få veta, hvar de äro
hemma?" Jag utvisar leende N:o 29 Jagdpavillon. De tacka
förbindligast, ty de vilja ej hoppa öfver någon paviljong i den
zonen, som de för dagen studera" — och så till skolhuset,
arméförvaltningen, Finspong o. s. v. Då vår utställning är på nedre botten,
men 4 à 5 boningsrum äro i första våningen, till hvilken en nätt
trappa leder, rusa l:a klassens passagerare alltid upp på trappan,
fingrande på hvarje lås — det vore ju rysligt, om något skulle
undandragas deras studier! — ända till dess vi satte en smal
träribba på trappan, på hvilken står "Verbotener Aufgang". Uuru
nyfikna de än äro, respektera de denna lilla ribba och lemna den
öfre våningen i sitt värde. Jag har många gånger undrat öfver,
att menniskor, till sin bildning lika vilden, respektera en så
obetydlig sak som en träribba, men den är för dem en lag. som
finner understöd i deras rättsmedvetande. — Med denna klass
passagerare inlåter jag mig ej.
2:a klassens passagerare gifva sig mera ro. De ha hör:
omtalas det eller det arbetet af onklar och tanter, och — "hvid du
ser, se för all del den 80-åriga gumman Hammerins arbete eller
Alma Schröders näsduk!" — Prinsessans spetsklädning konmer
sedan i ordningen. Det var en särdeles lyckad idé att taga. den
med. De se på enskilda saker, men deras nyfikenhet är ännu rå
och långt från vettgirighet. Efter 10 minuter äro de vanliga färdiga
med hela utställningen. En eller annan kan dock öfvergå till
3:e klassens passagerare. Dessa äro de verkligen vettgiriga. Främst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
