Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
kommer en viss öfverraskning. "Vi finna här något helt annat
än vi väntade", heter det ofta — "vi väntade att finna jaktredskap,
men vi stöta på den svenska qvinnans kulturhistoria; huru mycket
intressantare!"
"Hade jag af hela utställningen blott sett svenska skolhuset
och jagtpaviljongen vore jag belåten", förklarade en rektor vid
ett seminarium, som öfverhöljt oss med loford i tidningarne.
"Detta hade jag ej väntat i Sverige", sade i dag en bömisk lärare,
som innevarit flere gånger och fört andra med sig. Derefter ingick
han i ett längre samtal om Sverge, dess grundlagar, dess
representation. Att adel och presterskap ej voro representerade som
stånd fann han afundsvärdt. — "Hvad adeln verkat som stånd",
sade han, "se vi i Polens öde, hvad presterskapet se vi i
Österrike." Vi voro båda intresserade af samtalet, och när han gick
tillade han: "de här utställningarne verka åtminstone det goda,
att folk af olika nationaliteter få utbyta tankar med hvarandra."
Jag gjorde i går bekantskap med en ung italiensk lärarinna,
ifrig katolik och mycket "drifven" i att framställa lärans
förtjenster: Luther och Calvin hade blott blifvit reformatorer för
att kunna utträda ur klostren och gifta sig. Gustaf Wasa och
Gustaf Adolf voro statskloke män, som stredo af egennytta" o. s. v.
"I hela Tyskland", sade hou, "fanns ingen tro. Hon lefde i
Dresden, och der hade hon lutherska vänner, som på åratal ej
gingo i kyrkan." Jag tyckte hou hade rätt i mycket. Hur mycken
tro på Gud finnes i Sverge? Hvar ligger felet, hvar botemedlet?
Wikners lilla bok tror jag blir ett vigtigt bidrag till den frågans
lösning, och ställer jag mig, om också ej obetingadt, bland hans
vänner. — — — — — — — — — — — —
Häromdagen gjorde jag en högst intressant bekantskap. En
monsieur Davila från Roumänien kom nemligen till mig och
frågade, om ej vi skulle vilja gå in på att utbyta skolsaker med
dem. Nu har ett sådant utbyte länge föresväfvat mig, men jag
frågade dock först "om han talat vid generalkommissarien om
saken." "Ja, och han visade mig till madame." Han bad mig,
innan jag lemnade svar, se på de Roumäniska sakerna. Jag lofvade
komma dagen derpå kl. 9, utbad mig kommissariens tillstånd och
genomgick, ledd af herr Davila, de omförmälda sakerna. Herr
Davila är en förmögen man, stor entusiast, och har grundat i
Bucharest ett Waisen-Haus. Med 40 barn gjorde han början,
upplockade dem på gatorna och tog dem i sitt eget hus pä sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
