Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
Men det ligger något så behagligt och för sjelfkänslan
tillfredsställande i att göra godt. Hur småaktigt är det icke att
hälla tillbaka en gåfva, som både böjelse och pligt synas mana
dig att ge — hur grymt att neka de dina ett oskyldigt nöje, eller
beröfva dig sjelf och dem tillfredsställelsen af förfinade
lefnadsbehof! Låt så vara, jag medger det. Men behöfves det, så måste
det ske. Du har icke rätt att gifva bort en annans penningar
eller använda dem att försköna lifvet för dig och din familj, och
detta är dock hvad du gör, om du ej är på det rena med den
obehagliga frågan: hvad har jag råd till?
Mången kunde, med den frågan besvarad, kanske våga vara
frikostigare än han är; ännu flera skulle derigenom åläggas en
helsosam sjelfkontroll och gå fria för de skuggor, som så ofta
vid räkenskapsårets slut förmörka hemmets horizont; — trygga
för de faror, som, hopade år efter år, slutligen undergräfva
familjens både materiella och sedliga existens.
I sjelfva verket är kanske okunnigheten om ens ekonomiska
ställning den vanligaste orsaken till obestånd och ruin, åtminstone
bland familjer med medelmåttiga inkomster. Icke som skulle ej
de flesta hederliga menniskor hafva gjort klart för sig de allmänna
grundlinierna af siu affärsställning; men detaljberäkningen, det
noggranna afvägandet mellan de regelbundna, oundvikliga
utgifterna och dessa tusen extra utgifter, som under sken af
nödvändighet tränga sig på en från tusen håll, med ett ord, denna simpla
fråga: "hvad har jag råd till och hvad icke?" — den är obehaglig —
motbjudande — och derför skjuter man undan den, än under en,
än under en annan förevändning, tills det blir — för sent.
Nå väl, det är icke behagligt, detta studerande af den
ekonomiska detaljen, det medgifves gerna. Men mycket beror dock
på huru det sker. Att dagligen och stundligen "gnida på styfvern",
det förbittrar onekligen lifvet, ofta utan att gifva den åsyftade
tryggheten. Men att en gång för alla, eller för de längre tider
hvarunder man kan antaga sin ekonomiska ställning förblifva
oförändrad, uppgöra en detaljberäkning för sin ärliga eller
roå-nadtliga lefnadskostnad, det bör dock ej vara något så
motbjudande att man ej kan underkasta sig det, helst vid tanken att
man derigenom friköper sig från det långt svårare och mera
motbjudande arbetet att reda sina intrasslade affärer eller—uppgifva
sin stat.
Såsom det enklaste sättet för personer med fast men
begränsad inkomst att i hvarje ögonblick kunna inför sig sjelfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
