Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
33. Slöjdnyheter,
Vi hafva nyligen från olika delar af vårt land hört berättas
drag ur den svenska qvinnoslöjdens historia, sora förtjena att
bevaras, och vi återgifva dem här ur minnet under den samfälda
benämningen
"Qvinliga slöjdstugor".
Den förste berättaren var den för allmogeslöjdens befrämjande
så verksamme Herr Ahlborn.
"Jag hade hållit ett föredrag i närheten af Kalmar", berättade
han. "Mötet var talrikt besökt och man hade sagt mig att bland
åhörarne befanns en bondflicka, som egnat sig åt en för qvinnor
ovanlig slöjd. Efter föredragets slut sökte jag få reda på henne,
men förgäfves. Hon hade tre mil att gå hem i mörka qvällen,
och hade derför måst gifva sig åstad, innan mötet var afslutadt.
Jag fick dock veta hvar hennes bostad låg, och ställde följande
dag min kosa åt samma häll, fast besluten att uppsöka min
slöjderska.
Det var en vacker, solig sommarmorgon. Sedan jag lemnat
den rika slättbygden förde vägen genom en vacker skogbevuxen
trakt utmed den ståtliga Emån. Den motsatta stranden höjde
sig småningom och antog ett mera vildt lynne, under det solen
spelade klart och varmt öfver det nedanför rinnande vattendraget.
Slutligen tog vägen på en smal bro likasom ett språng öfver
strömmen och klättrade djerft uppför skogsbranten, från hvars
topp en liten stuga blickade ned på de vägfarande med trotsig
uppsyn. Lemnande vagnen skyndade jag upp, öppnade
stugudörrn och steg dristigt in, som man gör i den svenska bygden,
utan att klappa på eller be oin lof. 1 stugan reste sig vid mitt
oväntade inträde en skröplig gammal man, som med darrande
händer sysslade med en yxa och några trästycken. Vid min
fråga efter hans dotter och hennes yrke syntes han halft förlägen.
"Ja, ser herrn", sade han med ursäktande ton, "då hustru min,
Gud fröjde själen! aldrig gaf mig annat än jenter, så vardt jag
ju tvungen att lära dem yrket. För det är nu så, att jag liksom
haft namn för att vara den bäste finslöjdaren här på trakten,
och det namnet ville jag skulle lefva efter mig. Och så vardt
jag gammal, och så–-"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
