Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281
råde honom just såsom jag blifvit tillsagd. Han stod en stund
orörlig, skum och mållös. Slutligen röt han:
"Underskeppare!"
"Jag ber", sade jag med darrande röst, "jag ber så mycket
att få göra bekantskap med konstapelns dotter!"
"Ja de’ ska’ du få", skrek han, "satans tjufpojke! Aldrig har
så’nt händt mig förr. Du ska’ minsann få göra bekantskap med
konstapelns dotter, och det så du minns det. Kom hit
underskeppare!" — och innan jag visste ordet af, låg jag upplagd på
en kanon och fick mig en duktig risbastu.
4:de kapitlet.
När vi sedan sutto nere i messen och plockade masken ur
skeppsskorporna, tröstade mig Briggs med några uppmuntrande
ord, samt tillade: "när allt kommer ikring, är det mer heder med
örlogssalutens uraktlåtande än dess iakttagande." Denna
spetsfyndighet framkallade ett allmänt skratt, hvari äfven jag instämde,
och inom några minuter blefvo vi de bästa vänner. Derpå vände
Swizzle sig till mig:
"Vi ha funderat på en plan huru vi ska’ komma åt en ankare
Bordeauxvin, som proviantförvaltaren, mr Knips, har liggande i
sin hytt under kojen. Den gamla kniposten ligger der mest hela
dagen halft drucken, så det är ingen lägenhet att smyga sig
in i hytten."
"Låt oss gå ned i rummet under hans hytt", sade Lankey,
"och med en nafvare borra hål genom däck och ankare, och på
så sätt tappa vinet."
Detta förslag vann allmänt bifall. En lång half-tums nafvare
lånades af mr Chips, skeppstimmermannen, hvarefter Swizzle noga
räknade sidotimren för att kunna utvisa rätta stället der hålet
skulle borras. Snart voro vi i fullt arbete. Det tog ej många
minuter förr än vi kommo genom däcket, fortsatte vidare, men
hörde plötsligt ett stönande öfver oss. Swizzle drog nafvaren
hastigt tillbaka, då vi på dess udd sågo några röda droppar.
"Skönt!" viskade Lankey, "gå på igen!"
Nafvaren var åter i gång; men nu hördes ett skrik från
hytten. Ögonblickligt släckte vi ljuset, och löpte vår kos. Vi
hade icke väl hunnit i våra hängmattor, förrän en marinsoldat
stack in sitt hufvud genom dörren till vår mess; men han hörde
Tidskrift för Hemmet. 15:de årg. 4:de häftet. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
