Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
det hördes endast af mig: "Farväl monsieur Johnny Crapaud!
Hm!" tillade han, "detta är också ett sätt att belöna hjeltar.
Tjensten går åt fanders!"
6:te kapitlet.
Vi fingo order att gå till Vestindien. Ehuru kapten Boltrope
alltjemt var allvarsam och äfven hård emot mig, visste jag dock
att han uti sina rapporter gifvit mig ett godt vitsord.
Läsare! Ilar du någonsin varit på Jaraaika? Har du det,
så minns du negresserna, orangerna, Port Royals Tom (hajen) —
och gula febern. Mer än två veckor hade vi ej varit der förrän
jag sjuknade i gula febern. En hel månad låg jag i yrsel. Under
denna tid hade jag en vild feberaktig dröm, att ett hårdt ansigte
med oroliga blickar lutade sig öfver mig, en tung hand strök
håret från min panna, och en deltagande röst som yttrade:
"Stackars liten! Har han den stygga febern?" Detta ansigte
antog slutligen kapten Boltrope’s stränga drag.
När jag tillfrisknade, lemnade man mig några bref med svarta
kanter, hvari jag blef underrättad om min faders död, hvarjemte
följde ett försegladt bref, som han hade lemnat för mig. Det
innehöll:
"Min kära gosse! Med ledsnad nödgas jag underrätta dig,
att du efter all sannolikhet icke är min son. Ehuru smärtsamt
det kännes, måste jag säga dig sanningen. Hvem som är din
fader kan jag icke uppge, men måhända kan den högvälborne
kapten Henrik Boltrope i kungliga flottan, upplysa dig härom.
Omständigheterna hafva förhindrat mig att förr än nu meddela
dig detta. Din bedröfvade fader."
Himmel! Var detta en dröm? Alltså är kapten Boltrope
min fader. Jag påminte mig hans sträfva väsende, hans forskande
öga, hans illa dolda oro så snart jag var i hans närvaro. Jag
brann af längtan att få omfamna honom. Ehuru jag knappt
kunde stå på fötterna, rusade jag upp på däck, oklädd som jag
var, hvarest kapten Boltrope just höll på att emottaga guvernörens
fru och döttrar. Damerna gåfvo till ett skrik; den yngsta, en
fullkomlig skönhet, rodnade upp till örsnibbarna. Jag ilade förbi
dem, kastade mig på knäna och, omfamnande kapten Boltrope’s
ben, utropade jag:
"Min far!"
"Kasta honom öfverbord!" röt kapten Boltrope.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
