- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Sextonde årgången. 1874 /
28

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

28

skötte sitt åliggande! Ej nog med, att lian tillbragte hela dagen i
utställningen, såsom högste befallniugsman för alla anordningar —
såsom ciceron åt kejsare, konungar och furstar; han tillbragte
der äfven mången natt, inspekterande de särskilda husen, såg
efter att elden var släckt hos de 40 à 50 restaurants, som der
funnos, att intet ljus fick brinna efter 10; att intet oljud fick
föras; han hade derjemte sin mottagningstid på natten emellan
kl. 10—12. På morgonen mellan 7—9 tog han äfven emot. När
han sof, begriper jag ej. Nu hände det sig så, att hans kejserliga
och kungliga majestät i nåder ville taga "die schwedische Gruppe"
i närmare skärskådande. Om denna märkliga tilldragelse, som
bör antecknas i våra tideböcker, erhöll kommissarien bud på bud,
att allt skulle ordnas, en sak, som han begrep dessförutan;
derjemte kom baron Senborn sjelf till jagtpaviljongen för att se,
om den vore värdig, att beträdas af en kejsare. Olyckan ville,
att paviljongen var stängd, emedan det skurades öfverallt for att
vara i ordning till dagen derpå, då besöket motsågs. Den ädle
baronen slapp med möda in och häpnade af bestörtning, då han
fick se, att väggen i förstugan hade ett hål, så stort som en
specieriksdaler. Han blef ond, väsnades och surrade, som en
broms, och fick till slut tag i den olyckliga föreståndarinnan.
"Hör nu", sade han häftigt, "hvarföre släpps jag ej in — och
hvad betyder hålet på väggen? — vet ni att kejsaren kommer
hit i morgon?" Kan jag väl hjelpa, att jag skrattar åt onda
menniskor? Då jag i hast qväfde min skrattlust, frågade han
ännu ifrigare: "vet. ni, hvem jag är? och hvem är ni?" Han såg
ut, som om han ville sätta mig i kurran. Jag öppnade hastigt
min dörr, och tog en solfjäder*), som låg på bordet. Jag visade
baronen solfjädern och sade på franska: "Skulle jag ej känna
igen den man, hvars porträtt vederqvicker hvarje
expositions-besökare i utställningen, och ur hvars hjerna utställningen springer
fram? Jag är föreståndarinna för denna afdelning, jag är svenska,
och har utfört min kommissaries bud att låta skura här —
derföre är huset stängdt. Hålet på väggen betyder, att
wiener-publiken i sin vettgirighet vill se af hvilka material huset är bygdt
och derföre har den gjort detta hål, som förstoras af hvarje ny
vettgirig. Tills i morgon skall allt vara i ordning — då hans
majestät besöker oss här i Sverge." Jag var nu ytterst allvarsam.
"Såå", sade baron Schwarz —"då råkas vi i morgon: an revoir."

’) Sådane solfjädrar, med Senborns porträtt, och utställningen framträdande
ur hans hjerna, tillverkades i Maschin Halle och såldes för 50 öre.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:21:05 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1874/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free