Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
olikheten synes ämnad att qvarstå under alla förhållanden, den
förra beror deremot af hustruns fria vilja eftersom det står henne
fritt att icke i det af lagen påbjudna äktenskapskontraktet
medgifva någon gemensamhet i egendom, då i och med detsamma allt
målsmanskap å mannens sida bortfaller.
Af detta vill det synas som borde likställighetens vänner ej
kunna önska något bättre än genomförandet af Ilerr Nordenfelts
förslag. Dock göras häremot tvenne inkast: dels att det för
fattigt och okunnigt brudfolk möter stor svårighet att få ett
kontrakt lagligt uppsatt och kungjordt, dels att kontraktet torde
blifva föga betryggande, afslutadt som det vanligen är mellan
unga personer, oerfarna så väl om hvarandras förmåga att
hand-hafva egendom som om det materiella lifvets vilkor och
fordringar i allmänhet. Ehuru riktigt till teorien, säger man, skulle det
obligatoriska äktenskapskontraktet i praktiskt afseende föga
uträtta.
Anhängarne af reformen äro för öfrigt delade i tvenne
hufvudgrupper: den ena yrkar att lagen en gång för alla må bestämma
att hvar och en råder öfver sitt; den andra vill ännu hoppas att
det kan utfinnas en lag, som gör allt — eganderätt så väl som
förvaltningsrätt — samfäldt för båda makarne, eller med andra
ord, att frågan skall kunna lösas i den riktning Herr Philipsson
i sin reservation förlidet år angaf. Med allt erkännande af den
goda afsigt som förmått Herr P. att offra denna sin vackra
öfvertygelse, för att framlägga ett med den allmänua meningen mera
öfverensstämmande förslag, fruktar man att han dermed icke
gagnat saken, om ej negativt så till vida som förslaget visar huru
man, äfven med de mest frisinnade åsigter och den bästa vilja
att vara rättvis, dock, när man utgår från en rättsstridig, på
gammal fördom stödd grundsats, mot sin vilja drifves in i en
skef riktning och stannar vid ett haltande och sjelfmotsägande
resultat.
Detta påminner om en likartad företeelse inom vårt politiska
lif. I striden om det nya statsskickets införande uppgjordes i
ellofte stunden ett motförslag, enligt hvilken en liten grupp af
sjelfskrifne skulle inrymmas i den valda riksförsamlingen.
»Omöjligt!» förklarade reformens vänner. »Det skulle vara att skämma
det nya systemet utan att kunna rädda det gamla». — Förslaget
föll och det fria statsskicket fastställdes. Detsamma kunde här
sägas om Herr Philipssous förslag. Det skulle undergräfva
förmånerna af reformen utan att förmå bibehålla det sroda, som ur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
