Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
boning och huru den till plananläggning, inredning, ja till och med
dekorering, bestämdes af de gamla folkens lefnadssätt. Hustrun
intog ej hos romarne, och ändå mindre hos grekerne, den
ställning i samhället, som den moderna civilisationen skänkt henne.
Endast mannen hade med lifvet utomhus, med den yttre verlden
att skaffa, hustrun deremot hade blott med hemmet och familjen
att göra; hennes förnämsta uppgift var att uppfostra barnen och
att sköta hushållet. Såväl det grekiska som det romerska
boningshuset bestod derför vanligen af två delar, af hvilka den
främre var afsedd för beröringen med den yttre verlden och den
andra deremot var egnad hustrun, familjen och arbetena inom hus.
Detta särskiljande af den yttre verlden och familjen visar sig
äfven på ett annat sätt i husens plananläggning och byggnadssätt.
Hustrun och allt hvad som lydde under henne skulle vara afskildt
från den yttre verlden; när mannen kom till sitt hem från det
offentliga lifvet ville äfven han vara för sig sjelf i sin egen lilla
verld. Sålunda vänder sig hela huset inåt, vänder sig bort från
gatan och liksom blickar in i sig sjelft med sina fönster. Vi
deremot kunna icke hafva nog samband med gatan, vi göra så många
och så stora fönster utåt gatan som möjligt, under det att gårdarne
få vara mörka. Borgaren i medeltidens städer, som icke var
inskränkt genom någon af polisen faststäld tomtreglering eller af
en snörrät husrad, tyckte om att låta sitt hus skjuta ut på gatan
några fot framom grannens för att kunna få ett litet sidofönster,
genom hvilket han i god ro kunde betrakta rörelsen utefter hela
gatan. Greken och romaren försmådde helt och hållet en sådan
utsigt åt gatan och rörelsen på densamma, som visserligen kan
vara ganska underhållande för åskådaren, men dock har något
simpelt med sig, som ej stämmer väl öfverens med det förnäma
lugnet i ett hus, som är sig sjelft nog. Derför byggde sjuttonde
och adertonde århundradenas högförnäme sina palats, sitt Faubourg
S:t Germain, fjerran från rörelsen, långt från City, i de lugnaste
trakterna och lade till och med här husen ett stycke in från gatan
för att kunna afstänga sig från densamma genom en mur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
