- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Sextonde årgången. 1874 /
86

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

86

väggytan är alltid först på ett bestämdt sätt afdelad i fält, såväl
i lodrät som vågrät rigtning. I vågrät rigtning finnes alltid en
bred sockel afskild nedtill, hvilken genom olika färg skiljer sig
från den öfriga väggytan. Från denna afskiljes jemväl upptill
genom ett gesimslikt måladt band en liknande rand såsom fris.
Enhvar af dessa tre afdelningar får sedan ytterligare sin särskilda
motsvarande fördelning, men framför allt är det mellanfältet, den
egentliga väggytan, som lodrät sönderdelas i flere fält och nästan
alltid till ojemut antal så att ett större fält kominer i midten
och ett eller två mindre på hvardera sidan.

I sammanhang med denna regel står färgernas fördelning och
sammanställning. Det händer väl någon gång att hela väggen
med alla dess olika fält är målad i en och samma bottenfärg,
men enformigheten upphäfves genom en rik, i glada färger hållen
ornamentering, som åstadkommer vexling, lif och ögonfägnad. I
de flesta fall äro dock de tre hufvudafdelningarna, sockeln,
mellanfältet och frisen, skilda från hvarandra genom olika färger,
hvarvid man ofta kan göra den iakttagelsen, som jemväl uppställts
såsom regel, att de ljusare färgerna alltid äro öfverst. Man finner
t. ex. icke sällan sockeln svart, mellanfältet rödt och frisen hvit.
Man råkar dock kanske lika ofta på undantag från denna regel,
så att t. ex. sockeln är gul, midten röd och frisen svart. Det
ligger ej heller någon tvingande estetisk nödvändighet till grund
för denna regel, ehuru det nog är rigtigt att färgernas uppåt
tilltagande klarhet gör att rummet kommer att synas högre och
luftigare. De fält, som uppkommo genom mellanfältets lodräta
fördelning, voro väl i de flesta fall hållna i samma bufvudfärg,
men de äro dock äfven ofta målade i olika färger, t. ex. rödt och
grönt, hvarvid naturligtvis alltid motsvarande sidofält stämma
öfverens med hvarandra i samma färg.

Hvad färgtonen beträffar, så skulle vi, enligt vårt moderna
sätt att se dessa saker, vänta uteslutande ljusa färger, ty vi
skulle föreställa oss, att, då rummen genom sin ringa och
merendels icke omedelbart infallande dager äro jemförelsevis mörka,
så måste de göras ljusa genom användandet af ljusa färger. Ur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:21:05 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1874/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free