Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(157
ir derefter, på grund af både fysisk och moralisk misshandel af
imnämnda rika bonde — hvars alla barn likväl nu lefva uti
ittersta armod, hos några förenadt med vanära!
Yid 11 års ålder kom P. i skräddarelära. Han hade
högeligen varit tillgifven sin mor, som sjöng många visor, dem ban
ock lärde. Sedermera tillöktes antalet; han kunde ej lefva utan
att sjunga, och blef efter hand allmänt bekant såsom vissångare.
Aderton år gammal träffade honom en händelse, som i sina
följder ännu är förnimbar. Under en ordvexling med sin mästare,
öfverföll honom denne plötsligt — sax i hand och spetsen riktad
mot P:s bröst, som erhöll ett ganska farligt sår. Om icke P:s
redan då utbildade vighet och styrka möjliggjort att rycka
mord-ivapnet ur angriparens händer, så hade han varit förlorad. Såväl
inflytandet af förskräckelsen som ock hotet att bli lagförd och
komma på fästning, för öfvervåld å husbonde, ehuru blott
sjelfförsvar, framkallade vansinne. Af en äldre bror fördes P. till en
klok gubbe, ehuru hans besvärjelser ingenting förmådde.
Det verkliga botemedlet fanns uti sången:
"Jag vill sjunga mitt hjerta till ro",
t hvilket ock P. gjorde. Han grät och sjöng, sjöng och grät under
! loppet af tvänne år — vanligen ensam, oftast uti villande skogen.
,: Tårefloderna bortförde småningom vansinnet, ehuru det — i sin
i; grund medfödt — aldrig fullkomligt upphört, utan återkommer
vissa tider, ibland under form al’ religionsgrubbel och tvifvel 0111
f Guds nåd. P., utan att vara pietist, är en flitig kyrkogångare,
I och kan ej lefva detta förutan.
Småningom lyfte hans ande sina vingar, och P. blef hvad
:j ban förut varit: en glädjens härold, som genom sina sångpolskor
] "stack ut" mången speleman. Hyllad af jäntorna, fruktades han
i af drängarne, "så skräddare han än varför sin vighet och styrka,
hvilken likväl aldrig användes annat än i brottande. Ännu är
gubben icke att leka med, trots de 62 åren!
Stackars P.! under mellantiden af ett, två à tre år återkom
hans sjukdom. Då infunno sig "vänner" att ta i förvar hans
i sparda styfrar, men utan att någonsin lemna dem åter. Fastän
ban på detta sätt var och förblef fattig, så felades icke jäntor
I som lade an på den muntre skräddaren. Men han förblef oberörd
: af Amors pilar, för "qval i val" till 1830. Vid hemgåendet från
kyrkan fick han se en "utsocknes" jänta, i hvilken han blef
betagen; men som han gick och menade en tid bortåt, utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
