Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
Ånnu liar jag ej varit inne i staden, och gubben här tyckes
ej hafva någon aning om hur jag längtar att få fara in på ett
par dagar. Det tål vid att man har mycket att göra, för att
ej leds här, ty förströelserna äro nästan inga.
Hvar thorsdagsefteriniddag är jag fri från lektioner; då roar
jag mig vid pianot, samt med något litet handarbete, hvilket
annars aldrig kommer i fråga.
Lilla Candida, den minsta flickan, är så förtjust i ditt porträtt
i min medaljong, att hvarje gång hon sitter i mitt knä, måste
jag öppna den för att hon skall få kyssa dig. Barnen äro
utmärkt älskliga. Om denna lilla Candida är i den häftigaste gråt,
och jag sjunger "Gubben Noach", så tvärtystnar hon och börjar
skratta.
Du kan ej tro hvilket sällskap jag har i min lilla Moscita,
en liten hund som jag fått af Donna Barbara. Om nätterna
ligger hon vid mina fötter och om morgnarna delar hon mitt
kaffe; hon är den enda som förstår mig när jag talar svenska.
Det var den bästa present jag kunde få.
Den 10.
Nu skall du veta att vi hafva en svag förhoppning om, att
snart få komma in till staden, men jag undrar ej på att gubben
"drar sig" derför, ty under det han är borta, kan hans plantage
brinna upp, likasom det händt flera andra plantageegare. Du
kan ej föreställa dig huru vacker kaffeplanteringen nu är. Träden
stå så lastade med blommor, att hela plantagen ser ut sonfett
snöfält; ja man skulle kunna taga den för ett sådant, om ej den
herrligaste vällukt strömmade derifrån. Man påstår här, att man
aldrig sett kaffzaderna så fulla med blom soin nu, och jag säger
pä skämt, att det är jag som kommit med lyckan.
Vi hafva i dag på morgonen företagit en lång promenad,
men det är en olycka, att såväl hästar som åsnor äro mycket
envisa; kommer man till minsta uppförsbacke, stryka de
baklänges och man är tvungen att så skyndsamt som möjligt hoppa
ur vagnen.
I natt har här varit en rysligt stark åska. Här äskar
emellanåt förfärligt men faller sällan regn.
Myrorna hafva nu ätit upp min penséplanta, men jag vattnar
den ändå — den är ju från fädernejorden.
Hettan börjar nu blifva svår, man kan ej sticka ut hufvudet
förrän efter kl. 6 på eftermiddagen. — — — — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
