- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Sextonde årgången. 1874 /
308

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’308

Några dagar senare.

I dag har vår lilla rodocka efter en månads sjukdom blifvit
buren till sitt sista hvilorum. Han dog i går kl. 12, bars en
half timma derefter bort till en af sin moders vänner för att
klädas i sidenklädning med guldspetsar. I dag kl. 8 fördes han
till kyrkan, hvarifrån processionen åkte till kyrkogården. Här
är det sed att de rika bestå musik vid begrafningar. Ar det
ett barn som begrafvas spelas alltid den gladaste marsch i riktig
galopp-takt, men om det är en äldre person spelas en.sorgmarsch.
Hvarken modren eller syskonen sågo den lille i hans kista. En
utmärkt bra sed härstädes är, att ingen traktering bjudes på
begrafningar. För mig kommer det att bli mycket tomt efter lille
gossen, ty det var alltid mitt nöje, då jag satt hos familjen, att
leka med honom.

Balen som skulle blifvit här under pingsten blef ej af, och
jag ser nu intet hinder för vår resa till landet. Som kaffet
dess-uton. nu är moget till afplockning och kräfver egarens tillsyn,
förmodar jag vi komma att återvända med det första.

Den 1 Juni 1870.

Denna dato blir visst alltid för mig en påminnelse om vår
skilsmessa; men hur fort flyr ej tiden. Ett år är ju redan
förgånget och hoppas jag att de återstående skola lly lika snabbt.

Jag skrifver dessa rader på min Mozas city. Naturen är
här, som öfverallt, förtjusande, men så mycket mindre förtjusande
är bostaden. Sjelfva byggnaden är den obetydligaste i sitt slag
och eger ej ett enda fönster, d. v. s. med glasrutor uti, utan
endast luckor att stänga igen om nätterna, och genom dessa,
såväl som genom tak och väggar, kan man då njuta af stjernornas
tindrande glans. Som det dock denna tid är ganska svalt, är
detta nöje mindre behagligt. Tredubbla filtar och många mössor
förslå knappast att hälla en varm. Golfven äro af sten och allt
i öfverensstämmelse med hvartannat. Våra bondstugor i Sverige
äro mycket mera inbjudande; egarne sjelfve förklara dock att
bostaden är tillräckligt bra för att samla förmögenhet uti. Hur
skulle sonen till en dubbel-millionär i Sverge tänka och handla?
Reflexionerna göra sig sjelfva.

Den stackars unga frun klagar att hon har förskräckligt
tråkigt i sin ensamhet och det förundrar mig ej sådant son» lifvet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:21:05 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1874/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free