- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Sextonde årgången. 1874 /
362

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’362

slutet rum? men då borde man icke tvärs öfver murarne hafva
sett ut i fria luften. Det onda blef än värre derigenom, att
landskapet, såsom endast ett upprepande af samma tapet, var
alldeles lika från alla fönstren. Man kan se ett ornament
upprepas, emedan det i och för sig icke är någonting, men ett
återupprepande af en bild ur den verkliga naturen är lika orimligt
som ett återupprepande af naturen sjelf.

Dylika fel möta vi ganska ofta i moderna boningsrum, och
isynnerhet uti sådana som uppträda ined mera anspråk, ja de
fransyske tapettillverkarne och dekoratörerne lägga just an på
sådana tillverkningar. De hafva åter gjort det modernt att måla
taket med en leende himmel, försilfrade moln och sväfvande foglar,
eller till och med flygande genier, liksom bruket hade varit på
rococcons tid och liksom Lee Hunt hade låtit måla taket i sitt
fängelse. Visserligen är en ständigt leende himmel mycket vacker,
men man lefver ej alltid under en sådan, lika litet som alltid i
lyckans solsken. Möjligen skulle — och det med full rätt —■
en hypokondrisk natur finna sig frestad, att måla svarta, dystra
åskmoln i taket. Ej heller skulle vi kunna komma från den
olägenheten att nödgas hänga upp ljuskronan i molnen eller att
för detta ändamål skrufva in en krok i den blå himmeln. Det
finnes personer nu för tiden, som tycka om att förvandla sin
sängkammare till ett beduintält, sitt badrum till en rörkoja: det
är ett individuelt nöje, som man väl får unna en Sahararesande
eller en ifrig fiskare, men konsten och skönheten hafva dermed
ingenting att göra.

Fullfölja vi denna tankegång, skola vi snart inse huru mycket
malad, vi mena icke färgbelagd, arkitektur och plastik äro att
hålla på. Den stil, som vi fordra, fordrar å sin sida sanning,
ty den upphäfver icke verkligheten, utan idealiserar den endast.
Visserligen kan och bör arkitekten under vissa omständigheter
tillämpa sin arkitektur äfven i det inre, isynnerhet när frågan
är om större och vigtigare rum, som mera äro afsedda för
offentliga ändamål eller festligheter än till ’egentliga boningsrum. Han
delar d;i in den långa följden af väggar medelst pilastrar, pelare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:21:05 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1874/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free