Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
Så försöker han sin vinge.
Lätt, om blott den växa finge,
Skulle den nog honom bära
Ofvan tingen.
Stackars vingen
Dock man klipt ånyo nära.
Arme stork, till bygder kära
Skall dig vingen aldrig bära,
Du från köld och sorg ej slippa:
När han färdig
Är och bär dig,
Stygga menskor honom klippa!
5. Breve fra Tellemarken
Sommeren 1874.
Jeg hilser Dig, Kjære, med Tak for Sidst og med Onsket
om månge gode Dage.
Det er kun nogle Uger siden jeg vankede omkring iblandt
Eder derinde i Sverigs skjönne Hovedstad og nöd Vårens og
Glædens lyse Solskinsdage — Dage som jeg aldrig vil forglemme!
— og nu sidder jeg her i Fjeldenes mörke Indelukke med de
gamle kjendte Syner for Öje, dem hvori Lys og Skygge tnödes
til brätte Overgange og sjeldent til den blöde Hensmelten i
Far-vetonen, som karakteriserer Sveriges bölgeformige Höjder. I
Tiden synes det kun et Dagskifte — i Rummet er det et
Kæm-pesprang. I går omgivet af Uplands mildtmödende Mænd og
Kvinder — idag Ansigt til Ansigt med Telledölens hårde sluttede
Drag, som endnu förer Berserkens nedarvede Mærke omkring med
sig på de brede ben.stærke Pander og i de luende Öjne.
Forskjellen er stor; — det er som på Livets Indskrift i Söl v
og glindrende Marmor, hvor det simpleste Ordlag synger over i
et Digt — og Sagatidens Runer på en grovhugget Sten. I denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
