Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
husmoderns maktpåliggande kall anses hon kunna fylla vid femton
år, men råda öfver en oftast ringa del gods och guld, det kan
hon först vid tjugofem!
Ett skäl för önskvärdheten af qvinnans tidiga inträde i
äktenskap, som man ofta hör uttalas, är, att hon då ännu är så
bildbar och att således mannen kan forma hennes inre som ett
vax i sin band. Det kan ju visserligen vara nöjsamt nog för
mannen att så der få modellera en själ efter sitt eget behag,
men — dess värre — äro ej alla män värdiga konstnärer, och
att verklig äktenskaplig lycka kan komma af att qvinnans
individualitet förqväfves för att viljelöst gå upp i mannens, det tillåta
vi oss att betvifla. Och likväl hör man derjemte så vackra ord
om att de äro menade att "komplettera hvarandra". Ett sådant
der formande å mannens sida tyckes oss dock mången gång lätt
kunna komma att gå ut på att göra henne lika inkomplett, som
ban sjelf möjligen är. Ej heller kunna vi så fatta den meningen,
att mannen och qvinnan utgöra ett komplement till hvarandra,
som skulle en del egenskaper finnas uteslutande å hans sida och
en annan del uteslutande å hennes, och att ett belt skulle uppstå
genom dessas sammanförande i äktenskapet. East hellre fatta vi
meningen så, att de skola gifva hvarandra af hvad den ene eger för
mer än’ den andre. Har mannen mera allvar, mod och kraft än
qvinnan och hon mera fantasi, mildhet och känsla än han, så måste
de fylla hvarandras brister och den ene göra den andres goda
egenskaper till sina; det är endast på detta sätt de kunna komplettera
d. v.s. förädla hvarandra. Sant säger Coleridge, "att hos alla i
sanning stora män kan man spåra ett qvinligt element", och med Miss
Cobbe tro vi, "att fegheten, som är en vanheder för mannen,
bör ej inläras qvinnan som en för hennes kön passande prydnad.
Man ger mod en hög plats bland dygder derför, att man det
förutan ej tycker sig ha säkerhet för någon annan dygd. Kan
detta gälla mindre för qvinnan än för mannen?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
