Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
komma honom att betrakta henne med andra ögon uch att snart
inse, att clen andliga skilnaden dem emellan är ingen och att hon
arbetar för samma mål som han: upplysning och en framtid,
hvilken hon, liksom han, eger rätt att välja efter de anlag och
förmögenheter Skaparen gifvit henne. En moder kan ej nog tidigt
inskärpa detta i sonens sinne. Det tyckes måhända vara ett allt
för obetydligt frö, som gerna kunde lemnas att flyga för vinden;
men huru litet det än må synas, kan det dock bära helsosam
frukt.
Att en qvinna, som egnat sig åt s. k. manliga studier, ja,
till och med i dem bestått maturitetsprof, skulle mindre passa
för familjen än andra, tyckes oss utan skal ha blifvit förutsatt.
Att en son kan se upp till sin moder såsom egande ett
kunskaps-mått, efter hvilket han närmast sträfvar; att hon förstår hans
studier och kan rörande dem lemna honom råd och hjelp skulle
väl snarare vara ännu en föreningslänk till de många andra
mellan honom och henne. För vår del tro vi fullt och fast, att hon
på detta sätt skall kunna verksamt ingripa i hans
karaktärsbildning och hela hans sedliga lif.
Vi kände en gång en moder — hon var en olärd qvinna,
men hon hade ett likaså klart förstånd som hennes hjerta var
kärleksrikt. Ofta sågs hon sitta vid sin sons sida med lexikon
och grammatika i sin hand för att hjelpa honom vid de första
stegen på den klassiska banan. Det hände så ibland, när lexan
lästes upp i skolan och meningarne i Cornelius Nepoä föllo sig
litet mindre knagliga eller mera lättflytande än vanligt, det hände
så ibland, att läraren frågade gossen: hvem har bjelpt dig med
din lexa?" Med af glädje och stolthet strålande ögon svarade
han: "det har min mor." Var ej den känsla, som då värmde
gossens hjerta, af ett lika djupt och ädelt — nej, djupare och
ädlare slag än han någonsin kunde känna öfver moderlighetens
yttre huld och vård? Helt visst var den det. Och en sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
