Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
hvad håll sotn helst, samt förkasta en annan, 0111 än af det
finaste ursprung, om ej hans samvete kan gilla henne.
Jag beder Eder att i alla edra dagar betrakta folkhögskolan
som ett annat hem, hvilken I gerna besöken, emedan I veten
Eder der vara hjertligt välkomne! Jag beder Eder anse oss
lärare för vänner, hvilkas ära hvilar uti Eder hand, hvilkas väl
beror på edra gerningar! I yngre lärjungar, som här tillbragt
blott en vinter, till Eder och lika mycket till edra föräldrar och
målsmän säger jag här öppet, att ett halfår är för litet. Vår
skola har icke kunnat neka ynglingar att vistas här blott ett
enda halfår, men det. är endast för nödens och olyckliga
omständig-heters offer, som hon afsett detta undantag. Hon erkänner icke,
och hon kan icke erkänna sig hafva fått tillfälle att verkligt
pröfva sin kraft på andra än dem, som här i två vintrar med
Hit och nit, sökt tillgodogöra sig undervisningen. Jag betygar
Eder min aktning och min tack för detta första hederliga tag:
men ännu ett, och om möjligt ett bättre, återstår oss. Och
va-ren dertill alle lika hjertligt välkomne! Och I, äldre lärjungar,
det finnes bland Eder ingen, till hvilken jag icke med oblaudad
känsla kan säga mitt tack för dessa vintrar. Som lärare är jag
Eder skyldig mitt erkännande, som man min aktning, som
menniska min vänskap. Men hållen fast vid att edert arbete ännu
blott är börjadt! Fortsätten det derföre ständigt! Ja, öfven upp
edert hufvud, men plöjen och sån ännu mera uti edert hjerta;
hållen båda öppna för allt godt och fallen icke för våra dagars
smittosamma sjuka, att klandra allt och alla. IJen ära, som derpå
vinnes, synes mig lika mycket väld, som vattenspegelns skimmer
ofvanpå en stinkande dy. Den, som eger intet att älska och att
beundra i samhället, i naturen, i diktens eller verklighetens verld,
han är den olyckligaste af menniskor. Försöker han till tröst att
åtminstone älska sig sjelf, kan han vara säker på att han får
ingen till rival!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
