- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Sjuttonde årgången. 1875 /
226

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

226

Hitintills hafva vi vid vår undersökning helt och hållet sett
bort från hvarje bestämd historisk konststil och hafva trott, att
vi, äfven utan en dylik, om vi gingo ändamålsenligt till vä»a,
skulle kunna vinna harmoni, ett fullkomligt tillfredsställande
konstnärligt intryck. Annorlunda förhåller det sig icke med
möblerna. Äfven här skola vi göra bäst i att söka vilkoren
tör deras form i dem sjelfva. I teorien komma vi pä sådant
sätt utan svårighet till målet, men i praktiken stöta vi likväl
på svårigheter, dä vi nemligen under vanliga förhållanden äro
nödsakade att hålla oss till förråden i bodarne d. v. s. till de
moderna, modet underkastade möblerna. Under sådana
omständigheter återstår det oss ingen annan utväg än att genom färgen
något så när hjelpa upp det, som vi äro tvungna att genom
formen förfela.

Ty de moderna möblerna, sådana som vi fa dem från
bodarne, hafva olyckligtvis en stil, en i sig sjelf dålig och dertill
dessutom förderfvad, från hvilken de icke tyckas kunna frigöras. Annu
hafva de ej afskuddat sig spåren af sitt ursprung från rococcon,
ännu äro de alltjemnt underkastade den svängda snäcklinien och
håna såmedelst träts struktur, som de stå i strid emot, äfvensom
den arkitektoniska principen af bärande och buret, hvilken har
sin giltighet jemväl vid möbeltillverkningen. Snickaren tror sig
hafva tillfredsstält alla konstens fordringar blott han följer den
svängda linien, och just derigenom kränker han konsten. Han
bekymrar sig föga om att han tillverkar stolar, som borra sig
in i väggen, att benen så mycket lättare brytas af, som de skola
bära med träts svaga delar i stället för med dess starka. Det
lappverk, han behöfver för att kunna åstadkomma de böjda
formerna, döljer tapetseraren sedan på ett ypperligt sätt. Går
möbeln sönder, så är det åter plats för en ny, och under tiden
har modet åter ändrat någon småsak, men beklagligtvis icke
stilen och karakteren. Det är derför ej heller underligt, att de
moderna möblerna, när de blifva gamla, få ett torftigt, lumpet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:21:20 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1875/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free