Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
som falla som af sig sjelft vid ett enkelt betraktande af
föremålet; visserligen kunde perukstileu med dess utskjutande sirater,
rococcon med dess svängda linier just derför icke begagua sig
•deraf och satte dem å sido. Oss tillkommer det att återvända
till naturen, till det med sjelfva saken öfverensstämmande.
Det kunde likaledes vara mycket att säga i afseende a
buffeterna, det vill egentligen säga skänkborden. Dessa möbler
hafva en dubbel uppgift, dels i och för sista handläggningen af
rätterna, dels för bevarande och uppställande af matbordets
tillbehör. De äro således bord och skåp på samma gång. Vanligtvis
är skåpets nedre del hos oss alltför tung, den öfre alltför lätt,
isynnerhet när den icke har någon rygg och endast består af
en lätt hylla med tunna, vridna kolonner. Skänkborden under
sextonde århundradet äfvensom under den götiska tiden hade en
hög rygg med ett framspringande, afslutande tak. Derigenom
fick det hela form, afslutning och en ypperlig bakgrund för de
föremål, som skulle ställas upp. När vi nu för tiden öfvergifva
de vanliga mönstren och försöka en mera konstnärlig form, kunna
vi merendels icke finna den rätta. Vi trefva omkring och göra
än en låg uppsats med ryggstycke och konsolhyllor, an ett skåp
med dörrar, hvilket återigen springer alltför långt fram. än både
det ena och det andra. Sinnebildligt snidverk, allehanda dödt
fjäderfä och villebråd, hängande i mellanrummen, måste då ofta
utgöra ersättning för den bristande grundtanken och den
bristfulla formen.
Vanligtvis sakna vi emellertid äfven det, som för en sådan
möbel framför allt erfordras, föremal att ställa upp på densamma.
Dåliga tider och en förderfvad smak hafva öfver allt förjagat de
gamla familjeklenoderna från den goda tiden ur hemmen, i
smältugnen, på skräphögen, i antiqvitetshandeln, Gud vet hvarthän.
När porslinet kom på modet föraktade man de gamla
majolika-kärlen, de gamla krusen och faten. Man hade äfven en viss
rätt dertill. Emellertid hafva porslinets former blifvit så simpla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
